Sofia Nerbrand: Liberalerna har nu makt – och dödsförakt
Annie Lööf (C) upprepar att hon inte tänker budgetförhandla med Vänsterpartiet. Men hon har fått böja sig för Nooshi Dadgostars krav på att ge avkall på marknadshyror i nyproduktion. I och med att Moderaterna och Kristdemokraterna – som hade kunnat ställa sig bakom den välkomna liberaliseringen av bostadsmarknaden – i stället röstade för att fälla regeringen Löfven i måndags fanns det emellertid inte längre en majoritet i riksdagen för den.
På onsdagseftermiddagen deklarerade Centerpartiet också att det håller fast vid januariavtalet, men inser att det måste omförhandlas efter att statsministern fallit. Annie Lööfs argument för detta är att hon då kan genomföra en lång rad liberala reformer. Till exempel ska de stora förändringarna på arbetsmarknaden införas först nästa år, och med en annan regering kommer kanske Las-överenskommelsen aldrig att bli verklighet.
”Man måste ändå ge Nyamko Sabuni ett erkännande för att hon står fast vid sin övertygelse, även om det kan sker till priset av att hon får leda partiet ut ur riksdagen 2021.”
Men för att släppa punkt 44 i det gamla januariavtalet kräver hon sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare samt på individuella sparkonton, ISK.
Allt hänger dock på att Liberalerna är med på noterna och sätter sig ner vid förhandlingsbordet igen. Men det är inte Nyamko Sabuni villig att göra. Hennes partiledning har aldrig gillat januariavtalet och vill inte ha Stefan Löfven som statsminister. Hon föredrar en borgerlig regering och är beredd att budgetförhandla med sin politiska motsats: Jimmie Åkesson (SD).
Detta slog hon fast bara minuterna efter att Stefan Löfven haft sin presskonferens strax efter att han blivit bortröstad i måndags. Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson Mats Persson var inte heller sen att avfärda Centerpartiets utspel: ”Liberalerna verkar för en liberal, borgerlig regering. Det är det bästa för Sverige, för att ta itu med skolan och lösa integrationsproblemen. Det är också att ta ansvar. Om Centerpartiet ansluter sig finns det av allt att döma en majoritet för en sådan regering. De måste ta ställning till om de vill ansluta till borgerligheten eller vänstersidan”.
På så sätt försöker L skicka tillbaka Svarte Petter till C. De senaste tio dagarna har varit ett chickenrace om vem som bär skulden till regeringskrisen. Politiken handlar i mångt och mycket om att beskriva verkligheten. Men det finns realiteter. Såsom mandatfördelningen i riksdagen och den svenska konstitutionen. Senast på måndag måste Stefan Löfven bestämma sig för om det ska bli talmansrundor eller extraval.
Står C fast vid att de inte kommer att budgetförhandla med V, och L om att de inte vill omförhandla januariavtalet och släppa fram Löfven III – vilket jag bedömer att båda gör – väntar med stor sannolikhet nyval.
”Men med dödsförakt verkar L alltså ändå säga nej till att få igenom liberal politik med Stefan Löfven i Rosenbad.”
Det skulle kunna rensa luften och ge nya förutsättningar i svensk inrikespolitik. Riskerna är dock betydande för partierna. Särskilt för Liberalerna som legat under riksdagsspärren under lång tid. Men med dödsförakt verkar de alltså ändå säga nej till att få igenom en del liberal politik med Stefan Löfven i Rosenbad.
Man måste ge Nyamko Sabuni ett erkännande för att hon står fast vid sin övertygelse, även när det kan ske till priset av att hon får leda sitt parti ut ur riksdagen 2021.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör för Kristianstadsbladet
