Lööfs liberalism krockar med C:s fria rörlighet
På måndagen berättade Annie Lööf (C) i P1 Morgon att det svåra året kring hennes dotters födelse har fått henne att förstå hur viktigt det är "att vi har ett bra skyddsnät, en välfärd som fungerar i hela landet".
Men det är svårt att se hur hennes socialliberala linje fungerar ihop med Centerns närmast nyliberala tankegångar kring migration.
På hemsidan läser jag att C "strävar efter öppna gränser, fri rörlighet samt en generös och human flykting- och invandringspolitik". 2018 sa Lööf: "För oss är det viktigare att människor får möjlighet att söka asyl och få sin sak prövad än att från dag ett få rätt till alla välfärdsförmåner".
Det borde betyda att vem som vill får komma hit om de ansvarar för sin egen välfärd. Men människor som just flytt från krig eller fattigdom kan knappast bygga vårdcentraler som ger lika god sjukvård som de Sverige har, och risken för konflikter på grund av klyftor skulle bli enorm om vissa erbjuds vård som fungerar prima medan migranter får vårda sig bäst de kan. Sannolikheten är även stor att sådana skillnader skulle få vänstern att kräva rättvisa med höjda skatter som konsekvens.
Det går att sympatisera med Centerns fina principer, men det är svårt att se hur de skulle fungera i praktiken. I ideologin är det lätt, men inte i vardagen.
C har faktiskt alltför länge kommit undan med att förespråka generös migration, och påstå att det typ kommer att fixa sig om vi "bara" genomför reformer.
2012 skrev C-topparna Johan Hedin och Hans Dahlgren exempelvis att Sverige kan ta emot fler flyktingar "om man ser över välfärdspolitikens utformning i syfte att få fler människor i arbete".
2013 skrev ledande lokala C-politiker att fri invandring skulle fungera med "bättre och enklare villkor för företagande, sänkta trösklar in på arbetsmarknaden, ökat bostadsbyggande och enklare validering av utländsk utbildning".
Visst kan man ursäkta C med att detta skrevs i en annan tid, men senast i mars skrev CUF:s Ida Alterå och William Fröding: "Vi står fast vid vår vision om att värna och utvidga den fria rörligheten i hela världen. För att det ska vara möjligt krävs dock ett antal nationella och internationella strukturreformer". Bland annat ville de se "kvalificering in i välfärdssystemen" där man fick del av socialförsäkringssystemen om man arbetade och var laglydig. De efterfrågade även utbildningspolitiska reformer, avreglering av bostadsmarknaden, en mer flexibel arbetsmarknadspolitik samt förenklade regelverk för företagande.
Detta tal om att man bara ska sänka trösklarna, avreglera, se över välfärdspolitiken och så vidare framstår dock mer än någonsin som infantila önskedrömmar när man följer dagens debatt om ändringar i LAS. Motståndet är massivt och chanserna att få till ändringar är minimala. Inse detta.
Dessutom är C:s reformidéer långt ifrån gratis. Utbildning och "intensivår" med svenskaundervisning och praktik kommer att kosta. 2015 presenterade C ett förslag om att fördubbla dagersättningen för nyanlända.
Partiet har länge velat ersätta etableringsersättningen med lån. Men nyligen undersökte Östra Göinge möjligheten att göra detta och landade i nej, då gruppen det gällde "har en så svag betalningsförmåga att vi inte kan räkna med någon återbetalning i större form".
Det är kort sagt lätt att snacka och bygga teoretiska modeller i syfte att känna sig godare, men när det slår mot gamla och sjuka skattebetalare måste Centern ställas till svars. Är det godhet att spendera andras resurser?
På C:s hemsida står det: "Den ömsesidiga fria rörligheten inom EU bör utvidgas så att den omfattar hela världen". Men om hela världens flyktingar får komma hit kan inte alla som bor i Sverige att få lika god vård som Annie Lööf fick. Törs C erkänna det? Vågar de tala om vad en omfattande migration får för effekter? Har de mod att se?
.
.
