Malin Lernfelt: Mer vindkraft kräver mer respekt
Livet vänds upp och ned. Blomstrande verksamheter riskerar att tvingas slå igen. Djurhållning försvåras. Den lugna tillvaron nära naturen förintas till följd av blinkande lampor och ett dovt svischande ljud som skär genom tillvaron alla tider på dygnet. Den snabba utbyggnaden av vindkraften och planeringen för tusentals ytterligare verk över hela landet är inte så okomplicerad som miljörörelsen och de rödgröna velat göra gällande.
I Dagens Nyheter (18/3) berättar ett par i Smedjebacken i Dalarna, där det planeras för totalt 83 verk, om hur de plötsligt drabbats av en ekonomisk käftsmäll. När de sökte lån för att bygga om sitt hus fick de nej från banken, med motiveringen att planerna på vindkraftverk i närheten halverat fastighetens marknadsvärde. “Vi har blivit av med 15 års amorteringar. Vi var nere i 60 procent belåningsgrad. Nu är vi uppe i 120. Det här sliter som fan på en” säger mannen.
Liknande tongångar hörs från hela landet. Människor är oroliga för sina livsverk, för sin försörjning och sina hem. Protester hörs bland annat från Perstorp, Östra Göinge och Falsterbonäset. Vindkraft, nej tack!
För inte särskilt länge sedan var det boende utanför storstäderna som var mest positivt inställda till vindkraft. Nu visar undersökningar från SOM-institutet att i takt med att vindsnurrorna reser sig över nejden blir de som bor i närheten allt mer skeptiska. Även många kommunpolitiker som tidigare välkomnat vindkraft har bytt fot.
Samtidigt som ilskan och frustrationen växer i glesbygden är det ett faktum att Sverige som land inte har något val. Att bygga ny kärnkraft tar tid. Omställningen från fossila bränslen till elenergi måste ske nu, genast. I måndags släppte FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC en ny rapport som de hänvisar till som “sista varningen”. Utsläppen måste minska omedelbart med 43 procent till 2030. Om vi inte lyckas kan vi räkna med än mer intensiva värmeböljor, regnoväder och annat extremväder som hotar människoliv och ekosystem.
Att kunna öka den fossilfria elproduktionen inom landet handlar också om att säkra arbetstillfällen, transporter och livsmedelsproduktion. Någonstans måste vindkraftverken ligga.
”Att kalla den som värnar sitt hem för klimatförnekare eller bakåtsträvare är ingen väg framåt.”
Kanske kan de förslag som utredningen om “Stärkta incitament för en utbyggd vindkraft” ska presentera för regeringen den 31 mars, hjälpa till att reda upp i skogen av intressekonflikter. Ett system för att kompensera dem som drabbas hårt av vindkraftsutbyggnad skulle till exempel kunna hjälpa dem vars fastigheter förlorar halva sitt värde över en natt.
Viktigast av allt är dock att politiker, kraftbolag och rättsväsende visar respekt och lyssnar på dem som berörs. Att kalla den som värnar sitt hem för klimatförnekare eller bakåtsträvare är ingen väg framåt. Tvärtom lär det öka motståndet. Det finns platser som människor älskar men som är exemplariska för vindkraft och som oundvikligen behöver exploateras om vi ska klimatsäkra framtiden. Går man för hårt fram kan det dock komma att äventyra hela energipolitiken.
