Annons

Sofia Nerbrand: Morden i Kristianstad är inte vardagsmat

Vi får inte låta oss bli avtrubbade. Gängvåldet måste stoppas nu.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 23 september 2022
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Polisens kriminaltekniker på plats efter att en person har skjutits ihjäl på Göingegatan på Gamlegården i Kristianstad.
Polisens kriminaltekniker på plats efter att en person har skjutits ihjäl på Göingegatan på Gamlegården i Kristianstad.Foto: Johan Nilsson/TT

Vad ska man säga som inte redan är sagt? Polisen behöver mer resurser, ordningsmakten ska få större befogenheter, socialtjänsten och skolan måste ingripa tidigare. Föräldrar har ett ansvar. Och såklart vilar den yttersta skulden på varje yngling som väljer brottets bana – och att skjuta ihjäl en annan människa.

Natten mot fredagen mördades en 20-årig man på Gamlegården i Kristianstad. Känd av polisen. Det fyrtioåttonde offret för det dödliga våldet hittills i år. Rekordmånga döda.

Annons

Ändå trubbas många av. De feta rubrikerna om det senaste våldsdådet någonstans i Sverige bläddrar vi förbi. Skönt att det inte var i min hemstad den här gången. Eller i mitt kvarter. Och det är ju bara gängkriminella som skjuter varandra. Risken att jag, eller någon av mina nära och kära, ska bli träffad är väldigt låg.

Men den här gången var det i Kristianstad. Igen. Och det är inte vardagsmat att någon annan blir kanonmat på gator och torg. På en innergård mitt inne i ett bostadsområde. Det är och får inte bli normalt. Normaliserat.

”Det är i sanning helt oacceptabelt att gängen fortfarande kan göra upp sina oförrätter med vapen i högsta hugg ute i samhället.”

Därför är det ledsamt att läsa när en ung kvinna kommenterar mordet på Göingegatan på Gamlegården med att ”Det är inte första gången i det här området, så det är helt okej.”

Denna uppgivenhet kan ses som en form av självförsvar: Jag ska i alla fall inte bli förvånad och chockad. Eller som ett förlorat hopp om att rättsapparaten och de sociala insatserna aldrig kommer att komma till rätta med den tunga kriminaliteten.

Men vi får inte ge upp. Det är i sanning helt oacceptabelt att gängen fortfarande kan göra upp sina oförrätter med vapen i högsta hugg ute i samhället. De som är kända av polisen ska punktmarkeras och sys in för minsta förseelse.

Detta var också signalen från väljarna den 11 september. Trygghet anses vara den viktigaste frågan och många röstade för längre batonger och hårdare tag. Det kan tolkas som att många trots allt inte har gett upp, utan använder sin demokratiska rättighet att peka på vad staten måste göra: Använda sitt våldsmonopol ordentligt och skydda medborgarna.

Mitt i mörkret är det hoppingivande.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör.

Annons
Annons
Annons
Annons