Nej, rättvisemärkt är inte rättvist
Allt fler svenskar väljer Fairtrade (före detta Rättvisemärkt); försäljningen ökade med tio procent 2016. Allt fler kommuner blir Fairtradediplomerade och kommunstyrelsens arbetsutskott i Kristianstad beslutade i veckan att föreslå för kommunstyrelsen att förlänga engagemanget. Men hur länge ska bluffen få pågå?
Fairtrade aviserar stolt att man ”gör skillnad för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom”. Det låter ju hur fint som helst; man rycker nästan fram plånboken i iver över att genom att lägga nån tia på en etisk chokladkaka ägna sig åt fattigdomsbekämpning. Ja, man borde ju nästan få Nobels fredspris på kuppen, så god är man. Man löser tydligen världsproblemen (se skylt).
Men saken är den att alla som shoppar gör gott – vare sig man köper en vara med eller utan märkning. Frihandel och marknadsekonomi är nämligen välståndshöjande i sig och den globala kapitalismen lyfter människor ur fattigdom varje dag när det produceras saker som du sedan köper. Folk får jobb; pengar flödar från rika till fattiga länder.
Johan Norberg konstaterade i sin bok Framsteg att fattigdom, undernäring, barnadödlighet och analfabetism halverades i världen mellan 1990 och 2015. 138 000 människor lyftes ur extrem fattigdom varje dag, under 25 års tid. Den globala undernäringen minskade med 40 procent och barnadödligheten med 54 procent, något som FN menade bland annat berodde på frihandel.
Dessutom har flera forskningsprojekt funnit att Fairtrade inte alls är det bästa sättet för att ge fler runtom i världen bättre levnadsstandard. Som både Anna Charlotta Johansson på Svenska Dagbladets ledarsida och opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell tidigare har uppmärksammat finns flera studier som borde få konsumenterna på andra tankar.
En studie från Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds universitet menade att de minsta och fattigaste producenterna faktiskt inte gynnas av Fairtrade. Nationalekonomen Helena Johansson visade i att rättvisemärkts fokus på småskalighet gör att utvecklingen mot ett mer effektivt jordbruk avstannar. Hon konstaterade även att stora delar av de extra pengar konsumenten betalar för de rättvisemärkta kaffet aldrig når bönderna. Slutsatsen var att vanlig handel skulle lyfta fler ur fattigdom (2009).
Forskare från London University kom överraskande fram till att lönerna för arbetarna i områden där Fairtrade-certifiering råder var lägre och arbetsförhållandena sämre. Inte heller kom de sociala insatserna de fattigaste till del. På en teodling var det visst bara cheferna som fick använda de moderna toaletter som Fairtrade betalat för.
De allra fattigaste jordbrukarna vid kaffeplantager i Costa Rica tjänar inget på Fairtrade-certifiering, visade forskning från Harvard University. En professor vid University of San Francisco frågade 16 utvecklingsekonomer om effektiviteten av olika program för att motverka fattigdom, och Fairtradekaffe rankades sämst.
Tyvärr blir von-oben-projekt som Fairtrade ofta lite styltiga, och där marknaden skulle anpassa sig efter omständigheter kan regler satta på ett kontor i västvärlden få tragiska konsekvenser på plats. Lydia Wålsten från Timbro skrev i en debattartikel att systemet med minimipriser sätter efterfrågan ur spel. ”Eftersom priset inte går ner vid en för hög kaffeproduktion, får bönderna ingen signal att de bör minska produktionen. Det leder till överproduktion och att fairtrade-kaffet dumpas på den vanliga kaffemarknaden” (1175 -11). Oj då.
Hon fortsatte ”I dag är det bara 30 procent av kaffet som fairtradeodlas som säljs under etiketten. Resten säljs på den vanliga kaffemarknaden, vilket pressar ner priset på det kaffe som de bönder som inte är anslutna till Fairtrade har odlat. Man styr med andra ord resurser till de rikare bönderna som är inne i systemet, och inte till de fattigaste, som står utanför.” Oj då.
Rättvisemärkt eller Fairtrade blir skrivbordsprodukter utan sensitivitet eller verklighetsförankring. Det handlar mer om den egna självbilden än att hjälpa. Medlet hamnar i centrum, inte målet.
2015 blev Kristianstad en Fairtrade City och på onsdagen beslutade Kommunstyrelsens arbetsutskott att föreslå att satsningen förlängs 2017-2020 med 50 000 kronor per år, trots att inga utvärderingar har gjorts och större delen av pengar tycks ha gått till broschyrer och reklam om Fairtrade.
Den 20 december ska Kommunstyrelsen fatta beslutet. Låt oss hoppas att det blir nej. Skattebetalarna borde inte behöva sponsra en organisation som verkar vara mer prat än verkstad. De borde i stället göra skillnad genom att köpa något mer i butiken (eller skänka till seriösa biståndsorganisationer).
