GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Nils-Eric Sandberg: Hur fångar man humankapital?

Den främsta tillgången i många företag är medarbetarnas kompetens.
Nils-Eric Sandberg
Ledare – gästkrönika • Publicerad 8 november 2021
Nils-Eric Sandberg
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska etikett är liberal.
Foto: Christine Olsson/TT

På en konferens för några år sedan hörde jag en belgisk deltagare som var bekymrad. Han tillverkade datorprogram och insåg att hans företags tillgångar låg i medarbetarnas hjärnor; det var de som skapade nya program. Hur skulle han binda dem till företaget? Och han sa: ”Varje kväll när mina anställda går hem och tar mina investeringar med sig kan jag bara be till Gud att de kommer tillbaka nästa morgon.”

Utan att använda termerna formulerade den här bekymrade belgaren ett mycket intressant problem i den moderna företagsamheten. Vi kan kalla det humankapitalismen. Och det handlar just om att företagets tillgångar sitter i medarbetarnas huvuden. Det borde göra landets alla företagsekonomer och civilrättare sömnlösa av funderingar.

Förr bestod ett företag av en fabrik med ett antal maskiner. Företagaren anställde medarbetare som lärde sig hantera dem och tillverka varor.

Dagens företag behöver inte äga en fabrik – det räcker med att hyra kontorslokaler. Maskinerna består främst av datorer. Investeringarna utgörs inte, som förr, av en extra fabrik med nya maskiner utan av det medarbetarna lärt sig. Det är deras kunskaper som blir företagets kapital och drivkrafter.

”Företagets investeringar sitter i deras hjärnor.”

Företaget som tillverkar dataprogram är ett paradexempel. Några snillrika typer arbetar i ett par år på att utveckla nya program. Företagets investeringar sitter i deras hjärnor. Det innebär att investeringarna är extremt lättflyktiga, jämfört med gamla tiders ångmaskiner och betongblandare.

Härav följer en rad intressanta slutsatser.

Först: hur ska företagen värderas? Det är lätt att bedöma ett företags värde efter omsättning och vinst. Men om de tillgångarna – det vill säga medarbetarnas kunskaper – är lättflyktiga gäller samma omdöme om företagets vinstförmåga.

Vidare: hur ska företagen finansieras? Förr var det enkelt – företagaren lånade av banken som kontrollerade att företagets värde steg i takt med inteckningarna. Men humankapitalet försvårar operationen. Säg att en entreprenör kommer till banken och säger att han hittat fyra duktiga civilingenjörer som han vill inteckna. Bankdirektören tar fram sin pärm med inteckningsbara tillgångar och slår på civilingenjörer, men hittar inte något.

Problemet är att civilingenjörerna med sina kunskaper kan flytta till ett konkurrentföretag som betalar bättre. Hur ska företagen hindra dem? Landets alla professorer i civilrätt borde kasta sig över problemet att skriva kontrakt som låser fast investeringarna i humankapital.

Nils-Eric Sandberg är fristående krönikör på ledarsidan

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.