Annons

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Hur mycket migration klarar vi?

Sverige har svårt att integrera många.
Nils-Eric Sandberg
Gästkrönika • Publicerad 13 februari 2020
Nils-Eric Sandberg
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Miljöpartiet representerar bara drygt 4 procent av väljarna. Men både den borgerliga och den nuvarande regeringen har låtit partiet diktera migrationspolitiken.

Sverige har de senaste tio åren beviljat 1,3 miljoner invandrare uppehållstillstånd, varav cirka 33 procent asylrelaterade, resten är anhöriginvandring. Fram till 2022 väntas ytterligare 300 000 söka sig till Sverige (Migrationsverket). Men Sverige har sämre förutsättningar än något annat land att integrera en invandring i sådan skala.

Annons

Utlandsfödda med låg utbildning har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Förklaringarna är två. LO reglerar lönebildningen och sätter lönerna högt över värdet av lågutbildades arbetsinsats. Följden blir långvarig arbetslöshet. Vidare: de som kommer hit får världens sannolikt mest generösa bidragssystem – alltså behöver de inte arbeta. Riksdagens utredningstjänst fann att många har marginaleffekter på över 100 procent – vilket innebär att om någon i familjen börjar arbeta minskar inkomsten. Ekonomerna Assar Lindbeck och Mats Persson har i DN argumenterat för att Sverige inte tål en ny invandringsvåg (5/1).

LO har makten i landet, bland annat genom att finansiera regeringspartiet. Att bryta LO:s lönereglering via lag är nog omöjligt. Men det finns en utväg: en borgerlig riksdagsmajoritet kan införa individuell kontraktsrätt i grundlagen.

Marknaden arbetar med kontrakt – alla affärer mellan företag görs med kontrakt. Så kontraktsrätten är fundamental för en marknadsekonomi. I ett liberalt land – om vi antar ett sådant – bör den också göras individuell. Med en sådan grundlagsfäst kontraktsrätt kan varje person gå till ett företag och göra upp ett kontrakt om arbete, lön etcetera – oberoende av vilka avtal företaget tidigare ingått med facket. Och då kan invandrarna få arbete på den lönenivå som är förenlig med deras kompetens.

Invandring utan arbete är kostsam. Den bisarra ”gymnasielagen” säger att 9 000 ensamkommande flyktingbarn - det vill säga ynglingar från Afghanistan – som saknar asylskäl ska få stanna. Docenten vid Handelshögskolan Jan Tullberg har beräknat att de ynglingarna kostar vardera 805 000 kr per år (Ekonomisk debatt 2:2016). Den som levt i Sverige hela sitt liv och har garantipension får ut drygt 10 procent av den summan – före skatt.

Att vuxna arbetsföra ska få bidrag är principiellt fel. Vi har garanterat att följa internationella konventioner om asylrätt. Det innebär inte att vi har skyldighet att försörja alla som utnyttjar asylrätten.

Många som kommer är inte flyktingar utan emigranter som vill lämna ekonomiskt och politiskt vanskötta hemländer, ofta i Afrika. En gallupundersökning, refererad i den engelska tidskriften The Economist (31/3 -18), visade att i enbart Nigeria och Ghana vill 75 procent av befolkningen – det vill säga 162 miljoner – flytta, omgående. Det ger en antydning om det framtida migrationstrycket.

Politikerna i riksdagen håller hyllningstal till sig själva om sin solidaritet och humanitet. Konsekvenserna lämnar de till de arma kommunalpolitikerna som ska stampa skolor, bostäder och socialsekreterare ur marken.

.

Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

Annons
Annons
Annons
Annons