Annons

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Makten framför allt

Socialdemokraterna väljer ofta makt.
Nils-Eric Sandberg
Gästkrönika • Publicerad 9 oktober 2020
Nils-Eric Sandberg
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Socialdemokraterna har accepterat huvuddelen av Miljöpartiets krav på en ökad invandring. En allt större del av världens befolkning ska få flytta till Sverige och leva på skattebetalarnas pengar. Varför? För att socialdemokraterna behöver miljöpartiets röster för att behålla den politiska makten.

Från parlamentarisk synpunkt verkar detta galet. Enligt regeringsformen kapitel 4 paragraf 5 ska majoriteten bestämma. Men nu styr en minoritet eftersom Liberalerna och Centerpartiet valt att bli stödpartier för socialdemokratin.

Annons

Jag har yrkesmässigt följt svensk politik i många år, mot kontant ersättning. Men dagens röra är mer besynnerlig än vad jag tidigare sett.

Huvudförklaringen är att Socialdemokraterna alltid offrat allt för att få den politiska makten – det vill säga makten att bestämma över andra. 1932 hade S ingen egen majoritet. Men partiet gjorde upp med bondeförbundet – som då var bara en intresseorganisation för bönderna. Resultatet blev: bönderna lovade stöda S mot att de fick en organisation som eliminerade konkurrens inom jordbruket, och höjda tullar på livsmedel. Följden blev att arbetarklassens barn fick mindre mat. Det accepterade Socialdemokraterna mot att de fick makten.

Efter trettiotalets depression kom en opinion för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Men socialministern Gustav Möller, en av de bestämmande inom partiet, sade nej. Han föreslog att arbetslöshetsförsäkringen skulle administreras av facket, och att endast fackföreningarnas medlemmar skulle få arbetslöshetsförsäkring. Alltså skulle alla gå med i facket. Och fackets medlemmar skulle kollektivanslutas till paritet. Och medlemsavgifterna skulle forsa in.

Så blev det.

På 1940-talet kom två utredningar, båda styrda av Gunnar Myrdal, med förslag om planhushållning. Banker och försäkringsbolag skulle förstatligas. Staten skulle dirigera investeringar och utrikeshandel. Valdebatten 1948 handlade helt om planhushållningen. Socialdemokraterna var ytterst nära att förlora. Så de släppte helt planhushållningen – det viktiga var att behålla makten. De gjorde en ny koalition med bondeförbundet och sög in nästan all tillväxt i skattehöjningar.

Nu ser vi samma mönster. Partiet låter Miljöpartiet diktera en vansinnig migrationspolitik, ta hit en stor del av Mellanösterns och Afrikas folk och erbjuda dem försörjning och gratis vård – även de som fått avslag på asylansökningar. Allt för att behålla makten.

Det märkliga är att socialdemokratins maktposition byggs av Liberalerna och Centern. Beslöt deras väljare att socialdemokrater och miljöpartisterna ska bestämma, och göra de borgerliga väljarna maktlösa?

Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

Annons
Annons
Annons
Annons