Annons

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Monopolet satt kvar

Vi har nu en socialdemokratisk regering som styr med borgerligt stöd. Det låter underligt, men den politiska världen är underlig.
Nils-Eric Sandberg
Gästkrönika • Publicerad 2 augusti 2021
Nils-Eric Sandberg
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nils-Eric Sandberg
Nils-Eric SandbergFoto: Nils-Eric Sandberg

Annie Lööf är ordförande för ett parti som förr till stor del bestod av självägande bönder. För dem var fritt företagande och privat äganderätt självklarheter. Att bondeförbundet ändå ibland levde i koalition med socialdemokratin berodde på att socialdemokratin köpte böndernas röster med generösa subventioner.

De två partiledarna kom mycket väl överens. Gunnar Hedlund var justitieminister. Han glömde en gång att ta upp en stor reavinst i deklarationen. Det kan ju hända den bäste av justitieministrar. Så det hade Socialdemokraterna överseende med. Vänner emellan – partiets bästa är det viktigaste.

Annons

Annie Lööf kör nu en repris på förhandlingarna 1981. Dags att påminna om det.

Finansministern Gunnar Sträng hade höjt skatten 1971, på egen hand – ingen utomstående fick vara med, särskilt ingen ekonom.

Sträng skärpte progressiviteten kraftigt – det vill säga han gjorde skatteskalan brantare. Inflationen var lågt räknat 10 procent per år. Och lönerna följde i stort sett inflationen. Alltså kom alltfler upp i allt högre skatteskikt – utan att reallönerna ökade.

Gösta Bohman, som var ekonomiminister i den borgerliga regeringen, argumenterade för en skattereform: det var vansinne att ha en skatteskala som gjorde det helt omöjligt för någon att få en reallöneökning, trots att facken krävde 20 procent i lönelyft. Efter mycket eftertanke förstod de två andra partierna – Folkpartiet och Centern – detta. Förhandlingarna började.

Då kontaktade Kjell-Olof Feldt, socialdemokraternas ekonomichef, Centern och Folkpartiet och föreslog dem att göra upp med Socialdemokraterna. Och de tackade ja. Så de förhandlade med Bohman på dagen och med Feldt på kvällen. Till slut förklarade de för Bohman att det inte kunde bli någon borgerlig skattereform.

För Bohman var detta ett oerhört svek. Han hade reformerat Moderaterna till ett liberalt parti och arbetat för en borgerlig regering som äntligen kunde bryta det socialdemokratiska maktmonopolet. Löfven visar att han vill bevara detta monopol och leda en socialdemokratisk regering, oavsett hur många, eller hur få, röster partiet får.

Bohman bröt upp från den borgerliga regeringen. Centern och Folkpartiet satt kvar och förde en socialdemokratisk politik.

Väljarna kunde ställa sig den avgörande frågan: Vad röstar vi på? Och varför?

En i dag aktuell fråga.

Nils-Eric Sandberg är fristående krönikör på ledarsidan.

Annons
Annons
Annons
Annons