Anders Gustafsson: Nu ska jag berätta en tråkig Norgehistoria
Om bara några veckor, den 15 april, stänger Tyskland ner sina sista kärnkraftverk – trots att det råder energikris och skyhöga elpriser i hela Europa.
Den ”gröna omställningen” ska förverkligas. Kosta vad det kosta vill, trots att det visar sig vara en både dyr och brun historia. Ingenting hitintills har fått den rödgröna tyska regeringen att slutgiltigt stoppa nedläggningsplanerna.
Inte det faktum att elpriserna nu skickar chockvågor genom den europeiska ekonomin. Inte heller att den tyska kolindustrin förra året levererade nästan 117 miljoner ton brunkol till kraftverken i landet (+ 5 procent), vilket energiexperten Staffan Reveman nyligen berättade i Dagens industri.
En av de reaktorer som är i begrepp att stängas ner i Tyskland är Isar 2. Reaktorn ligger nordost om München och delägs av det kommunala energibolaget Stadtwerke München. Det är värt att stanna upp vid just detta energibolag och dess agerande, som ledarskribenten Peter Wennblad visade i fredagens Svenska Dagbladet.
Stadtwerke München är nämligen samtidigt engagerat i den tyska energiomläggningen mot förnybart. Senast om två år ska 100 procent av bolagets energiproduktion komma från sol och vind. Som ett led i detta köpte bolaget 2019 vindkraft i på den norska halvön Fosen av det statliga norska kraftbolaget Statkraft.
Vad de tyska fundamentalisterna inte räknade med var dock att Norge har begåvats med helt egna fundamentalister. Den norska vindkraft som Stadtwerke München är delägare i har nyligen varit föremål för rubriker även i svenska dagstidningar. På halvön Fosen finns en av Europas största landbaserade vindkraftsparker.
”Mellan nedläggningen av sydtysk kärnkraft och olagliga norska vindkraftverk finns en röd tråd som väver en riktig Norgehistoria. Särskilt rolig är den dessvärre inte.”
Vindkraften där dras dock med ett litet bekymmer: Efter att vindkraftverken stod klara och efter omfattande juridisk aktivism fattade högsta domstolen i Norge beslut om att snurrorna var olagliga – på grund av de kränkte samernas urfolksrättigheter. Och det är i det efterspelet som de norska vindsnurrorna skapar svenska tidningsrubriker. För vad Greta Thunberg med flera demonstrerade för häromveckan var att de fullt funktionsdugliga vindkraftverken ska rivas.
Vad har då detta med oss elkonsumenter att göra? Svaret är kortfattat, allt.
För den europeiska elmarknaden är sammankopplad. Ledningar och kablar binder samman produktionsanläggningar och konsumenter kors och tvärs över hela kontinenten. Som ringar på vattnet påverkar därför förändringar i elproduktionen priserna överallt.
Politiskt framtvingad nedläggning av reaktorer i Tyskland påverkar inte bara tyska elkonsumenter. Och om vindkraftverken på den norska halvön Fosen rivs påverkar det inte bara norska konsumenter.
Men trots att allt hänger ihop har svenska elkonsumenter ingenting att säga till om över politiska beslut som fattas i andra länder. Det spelar ingen roll om vi tycker att tyskarnas energipolitik är vansinnig. Eller att vi tycker det är galenskap att rennäringen anses vara viktigare än klimatvänlig el.
Vi kan bara stilla titta på när fundamentalister – både inom och utom politiska partier – runtom i Europa är fast i sitt eget tunnelseende och agerar i stuprör för sin ”hjärtefråga”.
Klämda i mitten står elkunder i många länder och gråter över sina elräkningar. Mellan nedläggningen av sydtysk kärnkraft och olagliga norska vindkraftverk finns en röd tråd som väver en riktig Norgehistoria. Särskilt rolig är den dessvärre inte.
