Anders Gustafsson: Nytt i gammal stil passar fint
Klockan fyra på natten mot tisdagen den 28 januari i fjol kom ett larm om brand till räddningstjänsten Östra Blekinge. Ett hus på pittoreska Björkholmen i Karlskrona stod i lågor. Huset var från 1800-talet, men delar var så gamla som från 1600-talet. Tragiskt nog brann huset ner till grunden.
Ägarna Kåre Johansson och Lillian Broms Johansson slog redan några dagar efter branden fast att huset skulle byggas upp igen, exakt som det såg ut tidigare. Skulle de verkligen lyckas med sitt företag?
Nu under ett års tid har nyfikna Karlskronabor kunnat se hur det gula trähuset har återuppstått bit för bit – som fågeln Fenix ur askan – och i slutet av maj öppnade det lilla bed and breakfast-hotellet igen. Många uppskattar insatsen.
Att det anrika huset skulle byggas upp på nytt var självklart för ägarna, men återuppbyggnader av historiska hus, som har gått förlorade av brand eller i krig, kan vara kontroversiellt i Sverige. Inte minst i arkitektkretsar.
”Den viktiga frågan är vad som är vackert och huruvida ett nyritat hus passar in i den kulturmiljö det byggs i.”
I diskussionen huruvida Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm, som brann ner 1990, skulle byggas upp eller ej framfördes att en återuppbyggnad skulle innebära en historieförfalskning. Samma tongångar fanns när Fredrik Bloms empirepärla Kungliga borgen på Djurgården skulle rekonstrueras efter en förödande brand 1977.
Bakom denna motvilja finns en modernistisk idé om att stadens historiska årsringar ska vara tydligt ”avläsbara” och att nybyggen ska representera ”vår tid”. Rekonstruktioner av förlorade byggnader, eller för den delen nybyggen i äldre tiders arkitektoniska formdräkt, blir då problematiska – en ny byggnad ska inte se ut som om den är från 1700-talet. Och har en byggnad brunnit upp, ja då är den ju borta.
Det ska synas vad som är nytt och vad som är gammalt! Denna tankefigur, en estetisk tagelskjorta, är beklaglig. Mindre tid och tankekraft borde läggas på vad som representerar ”vår tid”. Och om ett vackert hus är en så kallad pastisch – ja, än sen?
”Om ett vackert hus är en så kallad pastisch – ja, än sen?”
Den viktiga frågan är vad som är estetiskt tilltalande och huruvida ett nyritat hus passar in i den befintliga kulturmiljö det byggs i. Det finns inget egenvärde i att nya byggnader ska sticka ut så mycket som möjligt i formspråk och material. Modernismen borde inte få ha monopol.
Arkitekturhistoriens många stilar är en skattkammare som politiker och stadsplanerare borde lära och inspireras av när de ska bygga nya områden och kvarter i fler svenska städer.
Anders Gustafsson är ledarskribent
