Omöjlig med asylrätt om folk inte lämnar
Fler än 11 000 personer som har fått ett utvisningsbeslut från Migrationsverket håller sig gömda, berättade P4 Örebro på tisdagen. I reportaget intervjuades 19-åriga Maja som fått avslag tre gånger och med gråt i rösten sa ”jag vill inte tillbaka till Afghanistan” (10/9).
Jag kan förstå frustrationen och längtan efter att få bo i ett land som Sverige, men tyvärr kan vi inte ta emot alla som önskar stanna. Risken blir att de hamnar i ett parallellsamhälle, med svartjobb, kriminalitet, radikalisering och utsatthet, vilket skapar otrygghet för oss alla. Personer som känner sig svikna, utstötta, hungriga och desperata kan bli säkerhetsrisker, så vi behöver helt enkelt se till att kvickt få ordning på problematiken.
2016 lovade Anders Ygeman (S), då inrikesminister, att 80 000 av de asylsökande som kom 2015 och fick avslagsbeslut skulle utvisas de närmaste åren. Stefan Löfven (S) sa förra året bestämt ”den som har fått ett nej måste lämna landet.
Men ändå är många kvar. De 11 000 som P1 berättade om är bara aktuella ärenden, för de som har hållit sig undan i fyra år får sina ärenden preskriberade och försvinner ur statistiken. Migrationsverket räknade 2017 med att 20 000-50 000 tillståndslösa personer vistas i landet. Migrationsverket förutspådde i februari 2018 att 42 000 människor kommer att försvinna de närmsta fyra åren.
Det skulle betyda att nära 100 000 människor snart lever vid sidan om, vilket borde ha satt fart på politikerna i förrgår. Särskilt med tanke på att en stor del av gruppen är unga män, vilka enligt Engström generellt är mer kriminellt aktiva.
Vi behöver helt enkelt göra allt för att se till att de som inte har rätt att vistas i Sverige lämnar landet. I maj förra året meddelade nationella gränspolisen att man endast lyckats verkställa omkring en tredjedel av de avvisnings- och utvisningsbeslut man hade fått i uppdrag att utföra under det första kvartalet 2018, och tyvärr är det bara en dryg fjärdedel av av- och utvisningsbesluten som är teoretiskt möjliga att verkställa, för övriga finns olika slags juridiska hinder.
Nu behövs en ambitionshöjning, kreativa, modiga lösningar och handlingskraft. Tillåt att polisen kroppsvisiterar misstänkta, tar fingeravtryck och beslagtar mobiler. Avskaffa rätten att lämna in en ny ansökan efter fyra år eller av ett annat skäl.
Antalet förvarsplatser måste öka, men försöken till att bygga fler har misslyckats. Migrationsverkets mål var att få fram 150 nya platser 2018 men SVT avslöjade i februari att det bara blev 60; nu behöver man skynda på. Dessutom måste säkerheten öka på de sex förvaren. I helgen rymde tolv personer från Migrationsverkets anläggning i Märsta och absurt nog är det inte ens olagligt att fly (8/9). Ändra på det!
Det är svårt att vara oberörd inför den oro, ilska och sorg som de som får ett ”nej” känner. I förra veckan avslöjades det att unga hemlösa, varav vissa papperslösa, lever dolt i Kristianstad. Stadsmissionen Skåne hade träffat drygt 30 som sov hemma hos kompisar, i bilar eller hos släktingar och kunde rapportera att majoriteten hade depression, panikångest och sömnsvårigheter.
Jag lider med dem. Men som vårt samhälle ser ut är det nödvändigt med ordning och reda i migrationspolitiken. Myndigheter och politiker måste göra sitt bästa för att vi ska hjälpa dem som behöver det mest, medan övriga faktiskt får respektera avslag.
Vi kan knappast ha kvar asylrätten om det ändå är som vilda västern där den som skriker högst, gråter floder eller skiter i reglerna och bor här ändå kan stanna.
För att rädda kvar rätten att söka asyl behöver Sverige markera mot dem som trotsar. Vi behöver skapa ett tryggt, harmoniskt samhälle. Vi måste våga stå upp för oss själva.
