Ös inte mer skattepengar över förorten – ställ krav i stället
Liberalerna kräver inför höstens budgetförhandlingar att ytterligare två miljarder kronor per år ska läggas på att stärka Sveriges utsatta områden. Pengarna ska gå till satsningar på trygghet, skolor, språkinlärning och minskad trångboddhet.
"Det är dags att investera. Vi ska inte spara oss ur krisen, vi måste investera oss ur den", kommenterade Nyamko Sabuni (L).
Det är klassisk vänsterlinje, men vad säger att den fungerar? Att helt enkelt ta från en för att ge till en annan löser inga problem på lång sikt. Under åren har det faktiskt vräkts pengar över de områden som L nu vill ge mer till, men så länge människor kan leva på bidrag utan större krav på motprestation, och så länge straffen för unga lagbrytare är generande låga, kvarstår problematiken.
Liberalernas mål är att Sverige inte ska ha några utanförskapsområden 2030, men det viktigaste är väl snarare att färre människor ska leva utanför, det vill säga att fler ska försörja sig själva och leva ett hederligt liv.
Visst kan vi tokbeskatta människor i andra delar av landet så att arbetslösa nyanlända får skattefinansierade anställningar och på så vis - abrakadabra - trolla fram ett jämlikare land. Men är det hållbart i längden? Tveksamt. Det påverkar i stället sannolikt viljan att jobba och betala skatt, samtidigt som det håller kvar lågutbildade i beroende av hjälp.
Det vore smartare att ställa betydligt högre krav på att de som saknar utbildning raskt skaffar sig sådan, tvinga arbetslösa att ta de jobb som finns oavsett var i landet de ligger, samt kräva mer av eleverna i skolan. Då stärker man människor inifrån vilket gör att de till slut kan stå på egna ben.
Ebo-lagen måste avskaffas så att nyanlända får grannar som jobbar, lever enligt svensk kultur och pratar svenska. Det är inte bra att det bildas områden där arbetslöshet är norm och riskerar att gå i arv, eller där rättsprocesser sköts utanför de ordinarie i parallellsamhällen. Riskerna är enorma att fler legitimerar varandras hopplöshet eller börjar anklaga andra för sin utsatthet. L vill ha folkräkning och ett nationellt mål om trångboddhet. Jaha. Sen då?
Brottsligheten i de utsatta områdena är ett dilemma som man bäst tar itu med genom straffskärpningar och stärkt polis och socialtjänst. Liberalernas klottersanering och läxhjälp gör säkert nytta, men det behövs mer.
Och visst är mer pengar till förskolan och skolan bra, men främst måste dessa tydligare lära ut svenska värderingar, se till att hålla ordning och pressa eleverna att prestera.
Migrationen måste dessutom dämpas för att vi ska klara integrationen.
Under åren har det satsats stora summor via olika insatser inom alla de utsatta områden L nu vill satsa ännu mer på. Men miljarderna gör föga nytta om de inte kombineras med andra reformer. Dessutom behöver insatserna sannolikt styras uppifrån, för att som nu strössla ut pengar i diverse småprojekt riskerar att bli ineffektivt och administrationskrävande.
I DN skrev Sabuni nyligen att: "En missriktad välvilja har lämnat ett stort antal migranter utanför samhället därför att samhället inte har ställt upp med tydliga förväntningar om att också människor som har flyttat till vårt land ska kunna försörja sig själva, tala svenska och bidra till samhället" (2/7).
I grunden verkar hon alltså ha en förståelse för vad som behövs, vilket gör det obegripligt att Liberalerna ändå sedan går ut med ännu en miljardrullning med fokus på att ge bort andras skattepengar.
.
.
