Panik i Rosenbad löser inte elkrisen
Ett ofärdigt och otydligt förslag om kompensation till vissa hushåll för höga elräkningar. Det är den socialdemokratiska regeringens svar på elkrisen, som nu syns på svenskarnas elfakturor.
Regeringen menar att Moderaternas och Kristdemokraternas förslag om att tillfälligt sänka energiskatten på el under vintermånaderna inte är möjligt att genomföra, då det anses vara otillåtet med retroaktiva skatteförändringar. Det är dock inte en solklar tolkning av lagen, då en skattesänkning inte belastar någon enskild i efterhand.
Istället har regeringen tagit fram en idé om bidrag till hushållen. På onsdagens presskonferens med energiminister Khashayar Farmanbar (S) och finansminister Mikael Damberg (S) var det otydligt hur upplägget såg ut. Det talades om att bidraget var riktat till dem med högst elräkningar och att hushåll med en förbrukning på 2 000 kWh i månaden skulle få en ersättning på 6 000 kronor. Mikael Damberg förklarade att det är avser ägare till småhus och villor som värms upp med el.
I ett pressmeddelande från regeringen hette det att 6 miljarder kronor i bidrag ska gå till ”de hushåll som har höga elräkningar”. I antal uppgavs att 1,8 miljoner hushåll berörs. I Sverige finns det nära 4,8 miljoner hushåll. I praktiken blir det en skatteåterbäring – då mycket stor del av elräkningen utgörs av skatt – som riktar sig till vissa hushåll. Det anges ingen gräns nedåt, men det framstår som att det inte handlar om något generellt bidrag till alla. Det är till sin natur märkligare än att på ett likvärdigt sätt sänka skatten.
”För elproduktionen gäller att ett stabilt system, med vattenkraft i norr och kärnkraft i söder har trasats sönder.”
Det luktar hafsverk om regeringens förslag, då det är långt ifrån färdigt innan det presenteras. Värre är att det vittnar om bakvänd politik, där akuta åtgärder sätts in för att möta problem som har uppkommit genom långsiktigt usel politik. Det känns igen från andra områden.
För elproduktionen gäller att ett stabilt system, med vattenkraft i norr och kärnkraft i söder har trasats sönder. Det genom direkta politiska beslut om nedläggning och genom politiska beslut om skatter och subventioner som har gjort kärnkraften olönsam.
Problemet är inte att det på årsbasis produceras för lite el, det är att den produceras ojämnt med mycket stora prisvariationer som en av följderna. Expansionen av vindkraft har skett innan det har funnits färdigutbyggda alternativ till ellagring, som vätgas eller batterier.
Det finns varierande syn bland experter på de lagringsteknikernas potential att ersätta kärnkraft och andra typer av konventionella kraftverk som eldas med kol, olja och gas. Men under alla omständigheter finns ersättningsteknikerna inte på plats i dag. Det är högst troligt att en mängd olika tekniker, liksom energieffektiviseringar och lokala lösningar, behövs för att återskapa en stabil elförsörjning med priser som inte varierar extremt. Det är fel att säga nej till någon av dem, inklusive kärnkraft.
Dagens elsituation har åstadkommits genom decennier av kortsiktiga, dåligt övervägda beslut. Att med bidrag kompensera konsumenter som drabbas är en panikåtgärd för att bota effekterna av det. Att fastna i höga skatter och sedan återbäring i form av bidrag till drabbade är ett katastrofrecept.
Framåt måste Sverige, tillsammans med länderna i Norden och norra Europa, planera för ett elsystem som klarar svängningar i väder och vind och som håller oss oberoende av diktaturstater och fossila bränslen. Lite som det en gång var i Sverige.
