GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Patrik Oksanen: Belarus, liksom Ukraina, är varnande vårdkasar

Lukasjenkos Belarus är en krutdurk. Och Putin önskar införliva landet i Ryssland. Osäkerheten i vårt närområde kräver ökad beredskap och mer samarbete med andra demokratier.
Patrik OksanenSkicka e-post
Ledare – krönika • Publicerad 3 juli 2021
Patrik Oksanen
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska etikett är liberal.
Den tillfångatagne regimkritikern Raman Pratesevitj tvingades i början av juni hylla diktatorn Aleksandr Lukasjenko i belarusisk statstelevision.
Den tillfångatagne regimkritikern Raman Pratesevitj tvingades i början av juni hylla diktatorn Aleksandr Lukasjenko i belarusisk statstelevision.

Nyheterna om vad som händer bara 60 mil från Sverige är nedslående och oroande även om det hamnar i skuggan av regeringskris, talmansrundor, superhetta i Kanada, husras i Miami och mycket annat. Situationen i Belarus är farlig och kan leda till en obehaglig överraskning.

Efter Sovjetunionens fall såg förutsättningarna ljusa ut för dåvarande Vitryssland. Det fanns till och med de som trodde på en positivare utveckling än för Polen. 30 år senare, varav 27 med diktatorn Aleksandr Lukasjenko, är landet kört i botten politiskt, ekonomiskt, socialt och moraliskt. Vi kan inte längre räkna med att den belarusiska statsbildningen kommer att finnas kvar om fem år.

Vladimir Putin, som ser Sovjetunionens fall som 1900-talets största geopolitiska katastrof, försöker steg för steg återupprätta det ryska imperiet. Minsk ligger definitivt i Moskvas blickfång. Det ryska inflytandet i Belarus har ökat under det senaste året.

Lukasjenko har jonglerat länge för att hålla sig kvar vid makten. Han trycker ner oppositionen samtidigt som han försöker spela ut Putin och EU mot varandra för att få största möjliga handlingsfrihet. Den balansgången havererade helt efter fjolårets valfusk i presidentvalet. Folket fick nog och gick ut på gatorna för att protestera. Lukasjenko valde då att bokstavligen slå ner tusentals demonstranter runtom i landet. Misshandel och tortyr tillhör vardagen. Hot om att ta barn från mödrar eller att bli av med jobbet är en del i förtrycket.

De strejkande tv-journalisterna i Minsk ersattes av ryska informationskrigsspecialister från Moskva. Polisen fick också förstärkningar av Ryssland. Ett nytt avtal ger ryska Nationalgardet rätten att operera i Belarus. Säkerhetstjänsterna KGB i Belarus (jo, de har kvar det sovjetiska namnet) och FSB i Ryssland är så nära varandra att det är svårt att säga vem som är vem.

Att Lukasjenko kan sitta kvar beror alltså på stödet från Moskva. Utan Putins hjälp hade Lukasjenko fallit. Det gör att det får anses som troligt att Moskva åtminstone lät kapningen av Ryanairs plan mellan Aten och Vilnius ske med sitt goda minne. I Minsk tvingades exil-journalisten Raman Pratesevitj och hans ryska flickvän av flygplanet och greps.

Pratasevitj har efter kidnappningen tvingats hylla Lukasjenko och fördöma oppositionen i statskontrollerade medier. Hatkampanjen mot oppositionen är långt mer omfattande än kidnappningen av Pratasevitj. Statstelevisionen används för att kalla oppositionsföreträdare för råttor och degenererade mänskliga styggelser. Varje lördagskväll har kanalen CTV en särskild judassektion där ”förrädarna” hängs ut. Programmet har också med en ”psykolog” som på bästa sovjetmanér berättar för tittarna att protester mot Lukasjenko är en mental sjukdom.

”Belarusisk statstelevision används för att kalla oppositionsföreträdare för råttor och degenererade mänskliga styggelser.”

Övergreppen mot mänskliga rättigheter och flygplanskapningen har lett till EU-sanktioner och att europeiska flygbolag undviker belarusiskt luftrum. Lukasjenko har svarat med att mer och mer bli en förlängd arm av Rysslands hybridangrepp på Väst, där framför allt andra medel än militära används.

Flygplanskapningen följdes av att Belarus nu slussar flyktingar till gränsen mot Litauen. Det är något som Ryssland tidigare har gjort mot både Finland och Norge. Belarus har också meddelat att landet lämnar EU:s östra partnerskap och tar hem sin EU-ambassadör från Bryssel som svar på EU:s sanktioner.

Belarus beroende av Ryssland blir således djupare och djupare. Det finns heller inga tecken på att utvecklingen kommer att vända. I Putins imperiebyggande finns drömmen om att återförena förlorade delar till det ryska moderlandet. Skulle Belarus införlivas skulle det få förödande konsekvenser för demokratierna vid Östersjön.

Inte bara är den europeiska säkerhetsordningen med suveräna stater och fastställda gränser då slutligen död och begraven. Militärstrategiskt blir Baltikum och Polen ännu mer utsatta. I stället för som i dag, när det finns förvarningstid om ryska förband ska förflytta sig in i Belarus för att inta anfallspositioner, kan ett angrepp ske mer överraskande i framtiden.

Om Belarus blir en del av Ryssland får Kreml ett helt annat grepp om den smala Suwalkikorridoren, en tio mil bred remsa som förbinder Polen med Litauen. På andra sidan ligger den ryska hårt militariserade exklaven Kaliningrad.

Det vore också dåliga nyheter för Sverige och skulle försämra svensk säkerhet avsevärt. Den försämrade militärstrategiska geografin kan inte heller kompenseras enkelt, varken för Nato eller för svensk del. De säkerhetspolitiska förutsättningarna för det svenska försvarsbeslutet, som bygger på en nu flera år gammal analys, försämras allt snabbare.

Belarus, liksom Ukraina, är varnande vårdkasar. Vi har inte råd att inte ta signalerna på allvar – men våra möjligheter att stoppa Putins ökande kontroll av Belarus är ytterst begränsade. Det vi kan göra är att ge oppositionen stöd och att sätta press på Minsk och Moskva genom bland annat sanktioner.

”Belarus är inte längre bort från Sverige än vad Orsa är för Kristianstad.”

För den krisande svenska inrikespolitiken är det viktigt att påminnas om att allt inte är ”Game of Rosenbad”. Vad är det svenska svaret om Putin annekterar Belarus? Är det mer än att ”vi ser allvarligt på situationen” och fördömanden? En tydlig signal att skicka till Moskva redan i dag hade varit att Sverige blir medlem i Nato och att den militära upprustningen skyndas på kraftigt om den röda linjen överträds.

Belarus är inte längre bort från Sverige än vad Orsa är för Kristianstad.

Patrik Oksanen är senior fellow vid tankesmedjan Fri värld och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.