Petter Birgersson: Petter Birgersson: Stockholmare är också människor
När de parkerar illa så att vägarna blockeras för räddningsfordon, då är turisterna dåliga. Turisterna är också dåliga när de tar upp den egna favoritplatsen på stranden och när de blockerar krogen så att fastboende får betala genom såväl längre köer som högre priser.
Är man krogägare, handlare eller sommarjobbare är dock turisterna en efterlängtad inkomstkälla. Och om de inte funnits hade många inrättningar slagit igen både sommar och vinter, det måste också de fastboende erkänna.
Om turisterna inte dyker upp är det också sannolikt att man bor på en plats som inte bjuder på tillräcklig attraktion. Det kan vara väl så tråkigt som att tvingas trängas med några utombys på väg till kyldisken på Ica.
Den som är året-runt-boende i en riktig turistmagnet kan uppleva en viss överlägsenhet gentemot gästerna då de senare inte har upptäckt alla vattenhål. Det betyder emellertid inte att turisterna blir uppskattade om de väl skulle klampa in och ta för sig av det som ursprungsbefolkningen av hävd anser tillhör dem. Nio månader av att stå ut med hårda vindar, mörker, stängda krogar och magert utbud i närmsta butiken betalar sig dåligt om man inte ens får ha lokalkännedomen i fred. Med internet och sociala medier har hemligheter av det slaget blivit allt svårare att bevara inom en snäv krets.
Det där med vad som krävs för att anses tillhöra ursprungsbefolkningen är inte heller självklart. Att vara fastboende räcker inte. Däremot behöver man å andra sidan inte vara fastboende för att räknas till ursprungsbefolkningen. Ö-bor är alldeles särskilt speciella med det där. De kan ha varit fastlänningar i decennier, men ön går aldrig ur dem. Och hemön kommer alltid att vara mer deras än den någonsin tillhör en på ön skattskriven ”stockholmare”.
Även på fastlandet finns det gott om platser som har lite av samma karaktär som öarna. Det är skillnad på sedan länge etablerade fastboende, hemvändare, inflyttade nyrika, återkommande sommargäster och turister på tillfällig visit. Men på en verklig ö råder det till skillnad från Österlen aldrig några tveksamheter om den geografiska begränsningen. Ön slutar där havet tar vid.
För andra är hembygdsidentitet inte lika självklart. Det är lätt att förstå att man som invandrare eller barn till invandrare kan känna sig rotlös, en del lever med ständig hemlandsnostalgi hela livet, andra uppfattar att de har två hemländer och några upplever snarare att de inte hör hemma någonstans. Men inte heller för alla som är födda i Sverige med svenska föräldrar är det givet att ha en stark hembygdsidentitet. Man kan flacka runt som ständig turist på jakt efter genuina upplevelser utan att ha något eget att komma hem till, inga återträffar med andra som har byn i blodet.
För egen del var det alldeles för länge sedan jag var i Stockholm. Jag begriper inte att så många lämnar Mälardrottningen just när hon om sommaren glittrar som mest. När jag kommer dit ska jag fråga en stockholmare om varför de åker bort, ut till landet. Om jag hittar någon. Få av dem jag stöter på i huvudstaden är stockholmare, inte ens om de bor där. Många tycks snarare ha rötterna i någon småländsk skog eller norrländsk tjärn, dit de åker på återträff.
Stockholmarna måste verkligen känna att turisterna har tagit över, året runt. Kanske är det också därför de måste fly någonstans och turista för egen del. Bli som folk helt enkelt.
