Joakim Broman: Rädda hyresrätterna med mer marknadshyror
Tillsammans tar vi ansvar för hyresrätten, skrev företrädare för Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta, i samband med att de tre organisationerna presenterade en uppgörelse för en bättre fungerande hyresmarknad i veckan (DI 9/5).
Verkligen?
Överenskommelsen innebär att de årliga förhandlingarna mellan hyresgäster och fastighetsägare delvis ska styras av ”hårda” siffror. BNP-utvecklingen, räntor och inflation, underhållskostnader och annat ska tas i beaktande vid hyresförhandlingarna.
Utifrån sett är det logiskt. Hyresregleringen har inneburit att fastighetsägare många år tvingats gå med på mycket låga hyreshöjningar eller till och med reala hyressänkningar eftersom yttre faktorer pressat lönsamheten, samtidigt som Hyresgästföreningen vägrat ta hänsyn till dem. Detta är en grundorsakerna till den låga byggtakten. Vem vill bygga ett hus som man sedan tvingas förlora pengar på?
Om man kunde inkorporera de yttre faktorerna i hyresförhandlingarna skulle de årliga hyreshöjningarna bättre spegla utvecklingen i samhällsekonomin. Mer långsiktiga förutsättningar och lönsamhet för fastighetsägarna skulle då också driva fram en ökad byggtakt.
”Vem vill bygga ett hus som man sedan tvingas förlora pengar på?”
Frågan är bara om den här uppgörelsen lyckas med att skapa en sådan långsiktighet. I nättidningen Dagens Arena (10/5) kallade Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder överenskommelsen för ett nytt Saltsjöbadsavtal. Men de yttre faktorerna som ska föras in i förhandlingarna är fortfarande bara rekommendationer. Hyresgästföreningens de facto-veto finns fortfarande kvar.
Därmed är risken betydande att villkoren på hyresmarknaden fortsatt dikteras av den obalans som råder mellan parterna, och där Hyresgästföreningen till sist alltid kan säga nej utan större konsekvenser.
Något historiskt och långsiktigt Saltsjöbadsavtal bör man därför inte vänta sig. Om överenskommelsen ändå kan leda till små förbättringar, när hyressättningsreformen från januariavtalet nu tycks begraven, återstår att se.
Med det sagt bör inte politiken förhålla sig passiv till den illa fungerande bostadsmarknaden. Den oberoende tvistelösning mellan parterna som också skisserades i januariavtalet och som ska tas vidare av regeringen i sommar, är en viktig pusselbit som måste komma på plats.
Även om det tyvärr inte finns någon majoritet för marknadshyror eller fri hyressättning i nyproduktion måste politiska lösningar och uppluckringar av hyresregleringen diskuteras vidare. När det uppenbarligen inte räcker att parterna tar ansvar för hyresrätten måste politiken göra en insats för att bostadsmarknaden ska komma i balans.
