Rädda språken

Ledare Artikeln publicerades
De tyngsta böckerna är ofta de viktigaste.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
De tyngsta böckerna är ofta de viktigaste.

Få saker är så viktigt i livet som språk. Att ta bort franskan från grundskolan, som planeras i Kristianstad, är ett verkligt fattigdomsbevis.

Att lära sig ett nytt språk är svårt. Att göra det i ett klassrum med undervisning några timmar i veckan är för de flesta en, som det heter numera, stor utmaning. En del flitiga, språkbegåvade och ambitiösa elever kan lära sig att behärska ett språk på hyfsad nivå genom traditionell undervisning. Men för många upplevs det som svårt och tidsödande, speciellt när det handlar om språk man inte har naturligt i sin omgivning. Samtidigt är det något som många vuxna ångrar med sin skolgång, att man en gång gav upp språkstudierna för lätt. Men att övertyga barnen om att vara klokare än man själv en gång var är sällan lätt.

Svårigheterna gör att många elever väljer att inte läsa det tredje språket alls. Dessutom är det svårt att få tag på utbildade språklärare. Då är det frestande att ta bort ett eller flera av språken ur utbudet. I Kristianstad finns planer på att slopa franskan i grundskolan från höstterminen 2018, vilket har upprört representanter för Lärarnas Riksförbund både lokalt i Kristianstad (KB) och centralt i Sverige. LR:s ordförande Åsa Fahlén påminner på DN debatt (DN 23/1) om att systemet med meritpoäng gör det mindre attraktivt att studera ett tredje språk. Trots att handeln med Tyskland är omfattande och många företag, inte minst i Skåne, har starka band till grannlandet i söder är det ytterst få elever som når högsta gymnasienivån i ämnet.

Så vad göra? Att helt slopa språkundervisning i ett av de stora europeiska språken är definitivt fel väg att gå. Mer rätt hade varit att försöka få in vissa grundläggande kunskaper i språken, även hos elever som inte väljer dem aktivt. Inte minst för att alla ska få en känsla för språken och förstå den kulturella betydelsen av dem. Det kan med fördel ske i tidig ålder, när nyfikenheten hos de flesta barn är större än motviljan till skolan. I högre årskurser och i gymnasiet bör det aldrig bli en nackdel att kämpa med ett extra språk, inte ens om man är svag i ämnet.

Att lösa bristen på lärare är svårt, men inte omöjligt. Närliggande kommuner, friskolor och kommunala, skulle kunna gå ihop om gemensam undervisning i de fall det saknas kompetens. Den typen av flexibla lösningar hindras tyvärr av en infekterad skoldebatt. Distansundervisning är självklart också en möjlighet.

Fler idéer för att lyfta språken behövs. Att lägga ner dem är däremot inte alls någon idé.