unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Rasifieringsinventera inte Sveriges Radio

Ett upprop på Sveriges Radio kräver inventering efter ursprung. Det kan bara sluta illa.
Rasistisk institution?
Rasistisk institution?
Foto: Christine Olsson
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.

I ett upprop på Sveriges Radio anklagar en mängd medarbetare medieorganisationen för att inte ta intern rasism på allvar och för att diskriminera vid rekryteringar. Det heter att ”Vi som svarta och andra rasifierade medarbetare känner oss ignorerade, misstänkliggjorda och ifrågasatta på redaktionerna.” (DN 25/9)

Enligt Dagens Nyheter vill de anställda bakom uppropet ”se en inventering av de anställda på SR utifrån ursprung”.

Ingen kan förneka att svenska medier och inte minst public service lider av en hel del problem. Medierna har länge fått berättigad kritik för att inte klara av att skildra landet och omvärlden ur tillräckligt många aspekter. Den journalistiska sfären domineras av människor till vänster och är starkt influerad av tankar om struktur baserat på identitetspolitik. Värderingskorridoren på ett morgonmöte vid en riksmedieredaktion i Stockholm rymmer knappast samma bredd som det svenska samhället i övrigt. Uppropet snarare understryker den bilden, det är strukturkritik utifrån ord som ”rasifierad” som gäller. Det finns ändå en poäng i att medierna har varit dåliga på att själva leva upp till mångfalden, så långt är det korrekt. Men riksmedierna saknar perspektiv på flera plan. Det är inte heller många före detta byggnadsställningsarbetare från Tingsryd som heter Kalle Johansson – och inte har läst en enda poäng genusvetenskap – på redaktionsgolven i Stockholm.

I frågan om att medierna misslyckas med att skildra Sverige, att perspektivet ofta är snävt och att representationen av olika erfarenheter är smal har uppropsmakarna alltså rätt. Men deras analys och lösning bäddar för katastrof.

Det är avgörande skillnad mellan meningarna "Här värderar vi inte människor utifrån ursprung" och "Här inventerar vi människor utifrån ursprung". Den ena är ett föredöme, måhända en smula utopisk vision, men en god princip att utgå ifrån. Den andra är ett haveri, måhända emellanåt med god avsikt, men ursprunget till månget jordiskt helvete. Representation uppspaltad och mätt efter hudfärg, religion, klass, kön, sexuell läggning, stam, et cetera – har aldrig slutat särskilt väl. Ibland har det gått riktigt illa. Börja inte med sådant som riskerar att sluta med uppdelning i hutuer och tutsier.

Den som vill ha en bredd på redaktionen söker rimligen efter det på basis av erfarenhet och kompetens. Behöver vi ha fler medarbetare som behärskar arabiska, persiska, somaliska för att kunna skildra och förstå vad som sker i förorterna och hur debatten går i sociala medier på dessa språk? Ställ sådana krav på dem som söker jobben. Behöver vi fler som har kunskaper om klansamhällen? Rekrytera dem eller låta dem som kan höras mer. Har vi någon som klarar av att intervjua en jurist utan att bli bortfintad av juridiskt mumbojumbo? Sök folk med juristutbildning. Har vi någon som vet varför det heter balansräkning? Sök reportrar som kan ekonomi. Kan vi åka till bygget och intervjua en VVS-montör utan att frågorna låter som att det är barnradio? Anställ den som kan skilja en rörtång från en bågfil.

Rekrytera brett utifrån olika kompetenser och erfarenheter – så löser sig resten sen. Lås inte organisationer vid kvotering och inventering på alla möjliga och omöjliga grunder. Det blir en ohygglig soppa. Om det är något Sverige ska lära av nutidens USA är det vilken återvändsgränd ras- och identitetspolitiskt strukturtänkande är.