S lever i farlig förnekelse
6 augusti publicerade S en film där Stefan Löfven (S) umgicks med svenskar och berättade om sina ambitioner för Sverige. Genomgående i det 2:05 minuter långa klippet fanns inte en enda person som tycktes vara flykting eller utrikes född. Det var som att han besökt ett annat land, inte vårt.
Debattören Thomas Gür räknade ut att Löfven träffade över 45 personer, ”genomgående blonda/rödlätta, och alla barn är genomgående lintottar”. Bara två svarthåriga personer förekom i filmen och ingen i slöja, vilket verkligen inte speglar dagens demografi.
Men det viktigaste bristen var ändå den totala frånvaron av krisinsikt. Statsministern tycks inte se – eller vilja se – de svårigheter som landet har och som han är satt att hantera.
Widar Andersson på den S-märkta tidningen Folkbladet kommenterade: ”Han kunde åkt ut till poliser som går på knäna i kamp mot dödligt vapenvåld, han kunde besökt de många skolor där knappt hälften av eleverna blir godkända, han kunde ställt sig sida vid sida med de hedersförtryckta, hälsat på i överbefolkade lägenheter i de fattiga förorterna och han kunde ha filmats med de långtidsarbetslösa som numera domineras av utomeuropeiska invandrare” (8/8).
Men icke. Det enda problematiska som Löfven verkade vilja se var inkomstskillnader, att ”all vår rikedom och framtidstro inte är jämt fördelad”. Han klagade på att ”vi har rekordmånga miljardärer samtidigt som vi har pensionärer som inte har råd att bjuda sina barnbarn på bio” och att ”det skiljer år i förväntad livslängd beroende på var du bor”.
Det var genant att se hur han slingrade sig vad gäller sin egen skuld och skyllde allt på att en del individer är rika. Det var pinsamt att hans enda lösningen var att ta mer från vissa och ge till andra.
För det första finns inget som heter ”vår rikedom”, för statskassan är summan av enskildas skatteinbetalningar och ansträngning. Pengarna tillhör i grunden dem som arbetar, driver företag och skapar mervärde.
För det andra är inte pensionärernas ekonomiska situation en konsekvens att det finns ett antal medborgare som har tjänat mer än andra. De gamla som har det svårt skulle kunna få mer stöd om skattepengarna inte gick till gratis tandvård för vuxna, generösa bidrag utan motprestation eller diverse slarv. Dessutom skulle de kunna få mer om fler jobbade hårt, anställde folk och gjorde större vinster (så att de blev ännu rikare).
För det tredje kommer den politiker som uppmuntrar människor till att arbeta hårt, starta verksamheter eller utbilda sig att få se hur samhället blir friskt och självgående. Fokusera därför på att alla ska bli rika i stället för att missunnsamt anklaga och girigt bestraffa dem som har blivit det.
För det fjärde skrävlade statsministern genom filmen om hur S hade byggt ut skola, sjukvård, pensioner och bostäder, men faktum är att resurserna till dessa fanns på grund av kapitalism: att entreprenörer tog risker och startade företag, samt att det fanns svenskar som strävsamt arbetade i dem.
Stefan Löfven säger att han oroar sig över ojämlikhet. Men att vi har ett tudelat samhälle – där vissa jobbar och andra lever på bidrag – åtgärdas inte bäst genom att flytta än mer pengar från företagare och anställda till dem som har och gör mindre. Se i stället till att alla presterar på bästa sätt så att de slipper leva på andra. Se att rikedom kommer från svenskar, inte från Sverige.
Om statsministern väljer att leva i en slags gammelsosseberättelse missar han att ta itu med det som oroar svenskarna idag. Han behöver kliva ur kampanjläget och börja sköta landet. Han måste sluta gnälla på miljardärerna och börja ryta till mot tjuvar, våldtäktsmän, fuskare och brottslingar. Han bör sköta sitt jobb i stället för att vara filmstjärna i en fiktiv värld.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.