Sofia Nerbrand: Sänkta skatter för höginkomsttagare är rättvist
Den borgerliga regeringen gör Sverige bättre, pö om pö. På torsdagen förklarade Tidöpartierna att de kommer att sänka skatten på jobb och sparande, till gagn för både individuell frihet och ekonomisk utveckling.
Löpande spelar maktinnehavet en avgörande roll rörande utrikesfrågor, biståndet, utbildning, rättsskipning, företagsklimat och så vidare. På torsdagen kom till exempel det efterlängtade beskedet att studieförbundet Ibn Rushd inte längre ska få statligt stöd på grund av ”att regeringen har ställt nya, stenhårda krav och det får nu effekt”, som utbildningsminister Mats Persson (L) kommenterade beslutet.
Men partierna i regeringsunderlaget får ändå inte utdelning i opinionsundersökningarna. Varför?
Lågkonjunkturen med sänkta reallöner och svag kronkurs märks i allas vår vardag. Vi har helt enkelt blivit fattigare.
En annan delförklaring är att Sverige är marinerat i socialistiskt tänkande. De förhärskande tankefigurerna ser ut så här:
De som är kriminella har haft en taskig barndom och förtjänar därför vård (i stället för att utgå från brottsoffret och behovet av straff).
Propalestinska extremister som kamperar på universitetscampus utan tillstånd är goda motståndsmän (i stället för att se hur de inte respekterar privat egendom och ofta uttrycker antisemitism).
Höginkomsttagare är rika knösar som rätteligen ska beskattas hårt (i stället för att berömma och belöna ambitiösa människor).
Enskilt sparande där några till slut har mer på banken är orättvist (i stället för att erkänna att man bör få ta konsekvenserna av sitt handlande).
”Rent av ifrågasätta borgerlig ekonomisk politik från ett liberalt eller fiskalt konservativt perspektiv. Men det sker tyvärr i stort sett aldrig.”
Dessa uppfattningar kom också, som vanligt, till uttryck på presskonferensen där budgetnyheterna presenterades. Reportrarna från SVT, TT och Dagens Nyheter ställde alla frågor utifrån ett utpräglat vänsterperspektiv: Vari ligger det rättvisa i att de med högre inkomster får betala mindre i skatt? Hur ser fördelningsaspekterna ut av den borgerliga politiken?
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) ifrågasatte tack och lov frågeställarnas perspektiv och förklarade varför hon menar att regeringens skattesänkarpolitik både är moraliskt rätt och ger bättre resultat för samhällsekonomin.
Tänk om fler journalister och andra som är med och formar verklighetsbilden hade haft en annan människosyn och rättviseuppfattning än den slentrianmässiga vänsterinställningen. Rent av ifrågasätta borgerlig ekonomisk politik från ett liberalt eller fiskalt konservativt perspektiv. Men det sker tyvärr i stort sett aldrig.
Så här kommer några frågor som finansministern borde svara på:
Sverige har en hög skattekvot på 42 procent av BNP så varför sänker ni inte skatten på arbete ännu mer? På vilket sätt är det rimligt att den som arbetar hårt och därför tjänar mer än snittet ska betala hela 55 procent i marginalskatt? Borde inte den statliga inkomstskatten avskaffas helt? Och vad ska regeringen göra ytterligare för att fler ska sätta undan pengar för att skapa sig en större ekonomisk frihet på sikt?
För det är ju som borgerliga politiker brukar säga: Det måste löna sig att arbeta. För alla.
