SD lokalt förtjänar inte alla röster

”Verksamheterna fungerar ju hyfsat bra”, erkände han. SD var kanske något mer positiva till privata alternativ, men eftersom de rödgröna inte är kraftfulla motståndare skulle det knappast påverkas om SD fick mer inflytande. Dessutom är SD i regionen emot privatisering av sjukhus, så var står de egentligen?

”Vi säger inte nej till privata vårdformer. Men vi är restriktiva, för det ska inte försämra vården. Man ska inte privatisera för sakens skull, det ska finnas en uppenbar vits med det”, svarade Nilsson i en intervju (31/8). Lite ja, lite nej, lite nja alltså?

Han var heller inte främmande för att samarbeta med Socialdemokraterna, utan stänger bara dörren till V och MP.

SD lokalt är alltså både höger och vänster och mittemellan. Dessutom har de lagt förslag om en miljon till en utredning om ett motorsportcentrum, så tro inte att de inte slösar. Och i sin budget föreslog SD besparingar på invandringsrelaterade utgifter, som sfi. ”Vi vill lägga mer ansvar på individen, att man har en skyldighet att lära sig språket”. Men hur ska det gå till, frågade jag? ”Genom att påtala kraftfullt”. Frågan är om Nilsson ska gå runt i stugorna och påtala att fler borde lära sig språket? Det blir väldigt otydligt.

Den som har uppehållstillstånd och är folkbokförd i en kommun har enligt Skollagen rätt till sfi, så frågan är hur det ska minskas. Och hur vinner integrationen på att samhället inte hjälper de nyanlända att lära sig svenska?

Nej, det blir lite taffligt när lokala SD-politiker försöker rida på den migrationskritiska linjen, för nationella politiker kan fatta beslut om principiella frågor, men lokalt försöker politikerna snarare få kommunen att fungera i vardagen. Visst kan det bli splittring mellan partier – som gällande Taggen nu – men i huvudsak förs de stora ideologiskt drivna debatterna i riksdagshuset och inte i rådhuset.

Just därför är det naturligt att SD är svagare lokalt. En färsk undersökning från Dagens Samhälle/Skop visade att partiet fick betydligt lägre siffror i kommunerna (11,5 procent) än nationellt (19).

Samma tendens syns här. I Skåne är SD starka när man frågar om sympatier nationellt – i Kantar Sifos augustimätning fick SD 27 procent bland skåningarna och är största parti utanför Malmöområdet (10/8). SD i Kristianstad ligger lägre, i linje med att man lokalt har svagare siffror. Men 23,9 ändå högt, varför övriga partier måste förhålla sig till partiet efter valet. Frågan är hur?

Samarbetet mellan L, S och C tycks ha fungerat smidigt, men enligt opinionsundersökningen skulle de tre inte få majoritet, vilket väcker frågan om hur kommunen ska styras efter valet om resultatet blir verklighet.

Ska man ta med M i mixen, eller ska Alliansen (totalt 40,8 procent) räkna med stöd från SD? Eller ska de rödgröna MP, V och S (totalt 34,9) göra detsamma?

Jag är inte generellt emot att partier tar stöd av SD för att få igenom sin politik. Det finns kommuner där de traditionella partierna lyckats styra framgångsrikt med stöd av SD. I Landskrona har L, MP och M vänt en negativ utveckling så. Men i andra kommuner är det inte säkert att det skulle fungera lika bra; det kommer att ha med personkemi att göra, vilka personer som representerar.

Många lokala SD-politiker har trillat bort på grund av skandaler; Hässleholms Ulf Erlandsson är ju ett närliggande exempel. SD står för 78 av 85 tomma stolar i kommunfullmäktige runt om i landet och 155 tidigare SD-politiker har blivit politiska vildar. Det finns många skäl att misstro en del representanter.

I mars 2017 sa Pierre Månsson (L) att han inte skulle sätta sig i en regering med SD eftersom han inte gillade deras människosyn, att de ”sätter grupper mot varandra, man tror att man kan leva i en hembygdspark”. Visserligen sa han en intervju nyligen apropå blocköverskridande samarbeten att ”Kommunpolitik är inte som rikspolitik. Här är vi närmare varandra vilket underlättar, men ett sådant samarbete bygger mycket på personkemi” (14/8). Men finns kemin med Niclas Nilsson? Tveksamt.

En annan konstellation som diskuteras är om SD och M ska samarbeta på något sätt. Nilsson själv uttryckte sig positiv till det, sa att de har en ”relativ samsyn och pratar samma språk rent allmänt”.

Och även om Ulf Kristersson (M) har sagt att han inte vill styra ihop med SD efter valet, är han inte beredd att straffa lokalpolitiker som inte följer partilinjen (Aftonbladet 18/8). Så visst kan det vara en möjlighet – men vill M i Kristianstad? Vill väljarna? För den som önskar sig seriös borgerlig integrationspolitik här borde både L och M vara bättre alternativ.

Gruppledaren Peter Johansson (M) var exempelvis tydlig i en intervju häromdagen: ”Nyckeln till lyckad integration är att vi vågar ställa krav och att i ett tidigt stadium förflytta invandrare från bidragsberoende till egen försörjning”, och: ”Ska vi lyckas med det här måste vi ha en rejäl paus i flyktingmottagandet”.

Och Månsson (L) är en populär politiker, vilket resulterat i betydligt bättre siffror för L i stan än nationellt; sannolikt då han är någon som vågar säga nej till böneutrop och sagt saker som: ”För oss gör det väldigt stor skillnad om människor är i arbete och tjänar egna pengar än går på socialbidrag” (Ekot 15/8).

Opinionsundersökningen väcker onekligen tankar och än finns tid för efter-tankar. Än finns 8 dagar kvar att fundera på.