Sinnesslött slöseri att köpa en lustig bänk för 290 000
Vårdpersonalen sliter i dessa dagar för låga löner. Företag tvingas gå i konkurs, drömmar krossas och arbetslösheten stiger. Tillväxten går ner, vilket gör att biståndet till fattiga länder måste minskas och att välfärden drabbas. Kommuner krisar och tvingas bland mycket annat lägga ner bibliotek och nattis samt låta elever betala för skolmaten.
I dessa svåra tider är det oslagbart korkat att en skola i Åhus får en lattjo bänk för 290 000 kronor, enligt ett beslut av Kristianstads kommuns konstkommitté i mars.
Liksom många andra kommuner har Kristianstad en policy att lägga en procent av kostnaden för nya byggprojekt på konst. "Konstnärlig gestaltning är givetvis viktig för vår offentliga miljö och för att skapa flera arbetstillfällen för konstnärer", menar Konstnärsnämnden.
Men konstnären som gjort Åhus nya bänk jobbar inte ens i Sverige utan är en dansk som bor i Berlin. Och är den viktigare för vår offentliga miljö än att köpa ett större antal vanliga bänkar som eleverna kan sitta på? Argumenten för investeringen är svaga.
"Det är inte en bänk. Det är en konstnärlig gestaltning som leker med bänkuttrycket", förklarade Ulrika Cedell, kultur- och fritidschef i Kristianstads kommun. "Det är fantastiskt att Kristianstads kommuns konstsamling kompletteras med ett verk av en internationellt erkänd konstnär, och att verket placeras på en skola. Jag känner stolthet över det"
Lena Ohlsson (M), som är ordförande för konstkommittén, tycker att "det är ett läckert konstverk". Hon menade att konsten kan användas, vilket ger extra värde på skolor och förskolor.
Stolthet? Läckert? När tappade våra makthavare markkontakt? När förlorade de respekten för att skattepengar kommer från vanliga arbetares löner och hade kunnat gå till annat.
Carl Henrik Nilsson (SD) deltog inte i beslutet – men inte för att det var fel i sig, utan för att bänken skulle placeras utomhus, vilket ökade risken för att den skulle bli stulen eller vandaliserad. Om den hade placerats inomhus hade det varit okej tydligen.
Men grejen är att en kommun inte ska köpa en lustig bänk för 290 000 kronor alls. Enprocentsmålet måste omprövas och till och med skrotas, för det är fräckt att tvinga svenska medborgare att betala skatt för detta. Kultureliten har uppenbarligen lyckats lobba sig till generösa villkor, men det måste få ett slut.
Skattepengar ska läggas på kärnverksamhet och de som är intresserade av läckra konstverk och bänkar som leker med bänkuttryck kan gott betala för detta själva.
Lägg av med att roffa ur andras plånbok för egna nöjen.
.
.
