Skattehöjningar gör ingen nytta om pengarna slarvas bort
Allt fler blir dementa, men de sjuka vårdas ofta av hemtjänstpersonal som saknar rätt utbildning, berättade Ekot på tisdagen. I en debatt mellan Lena Hallengren (S) och Emma Henriksson (KD) lyfte S-ministern att sänkta skatter inte var lösningen – ”snarare tvärtom” (3/4). ”Det kommer att kosta”.
Visst krävs resurser, men varför är alltid skattehöjning svaret på frågan hur man ska få råd med mer personal och kompetens? Varför inte i stället våga tänka i termer av omprioriteringar och bättre koll på pengarna?
Skattepengar behandlas tyvärr besvärande ofta med respektlöshet. Hälften av Sveriges myndigheter har exempelvis gjort om sina grafiska profiler de senaste fem åren. Totalt har de lagt åtminstone 35,5 miljoner på detta, enligt Fokus. Patent- och registreringsverket la 423 000 på ett ”kommunikationskoncept och varumärkesplattform” som resulterade i ett enkelt motto. Försvarsmakten la 9,6 miljoner på nya typsnitt, färger och visuella uttryck. Migrationsverket betalade över 4 miljoner för ett nytt ”varumärke”. I avtalet med kommunikationsbyrån fastslogs ett timpris, men dock inget tak för notan, som visst – ooooops – blev ganska dyr (16/3).
Integration av nyanlända är oerhört viktigt, men även här betalas stora summor ut oförsiktigt. Varför får arbetslösa ersättning av skattebetalarna utan att det krävs att de utbildar sig för att fylla de många luckorna på arbetsmarknaden eller lär sig svenska? Skolverkets chef talade om klyftorna i skolan i P1 Morgon och menade att dessa förstärks när föräldrarna inte kan språket nog för att kunna hjälpa till med läxorna (3/4). Det är obegripligt att det inte ställs högre krav på att avsluta sfi; det drabbar ju även nästa generation som riskerar att bli bidragsberoende. Och de många miljonerna hit och dit i projektpengar för integration som delas ut av diverse myndigheter används lätt spretigt och ineffektivt; varför samordnas det inte? Utvärderas satsningarna?
Tyvärr läggs också pengar som skulle behövas till pensioner, LSS eller skola på folks hobbies. Stora kultursatsningar är ett exempel; sportarenor är ett annat. Kommuner får ofta täcka stora ekonomiska underskott för arenor i herrallsvenskan på totalt drygt 200 miljoner per år, visade Ekots granskning (29/3).
Idrottsföreningarnas hyra är ”väsentligt mindre än vad det kostar att driva arenan” trots att det tycks helt orimligt att alla ska betala för vissas fritidsintressen i en tid när det inte finns nog med pengar att ge demenssjuka vård.
Men denna fråga ställer inte den ansvariga S-politikern. ”Både arenor och kulturhus behövs i Stockholm. Då får man kanske acceptera att den här typen av infrastruktur kan gå back under en period”, kommenterade Mirja Räihä, vikarierande arbetsmarknads- och idrottsborgarråd.
Jaha, att gå minus får ”man” alltså bara ”acceptera”?
Kanske tänker man lätt så när man befinner sig i en politisk kultur där det är så enkelt att bara ”höja skatten”.
SSU:s ordförande Philip Botström menade i en intervju i helgen att ”självklart ska vi beskatta de rika mycket mer och mycket hårdare” (Aftonbladet 30/3).
Vilka är de där ”rika”? Redan idag betalar vanliga, hårt arbetande, svenskar väldigt höga skatter utan att få ut den trygghet de borde kunna förvänta sig. Att de i ser hur kronorna sprätts iväg till höger och vänster lär inte motivera dem till att betala ännu mer.
Men med S vid maken lär de dock inte ha något val.
