GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Socialdemokratisk nostalgi hjälper inte vården

Andelen privat finansierad vård i Sverige bör öka, i form av såväl egenfinansiering som privata försäkringar.
Ledare • Publicerad 16 november 2021 • Uppdaterad 16 november 2021
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Foto: isabell Höjman/TT

För hundra år sedan var diabetes typ 1 en säker dödsdom. I dag är det en behandlingsbar sjukdom. Och modern medicinteknik gör sjukdomen lättare att leva med. En insulinpump kan underlätta vardagen avsevärt, och göra att diabetikern slipper ständiga sprutstick.

Men långt ifrån alla som vill får tillgång till en pump. Det är dyrare än konventionell behandling, och för att kostnaderna inte ska dra iväg säger vården ofta stopp. I en artikel i nätmagasinet Smedjan argumenterar Karin Pihl, ledarskribent i Göteborgs-Posten, för att tillåta egenfinansiering i diabetesvården. Patienter borde få betala för en insulinpump ur egen ficka, om de nekas en av vården.

Ett offentligt system behöver prioritera, men att neka patienten dubbelt genom att även stänga dörren till egenfinansiering är moraliskt fel. Att leva med en omständlig självbehandling leder till en sänkt livskvalitet, som inte får plats i vårdens ransoneringskalkyler. Det är helt enkelt inte nog för att motivera en dyrare behandling. Fick patienten själv makten skulle prioriteringen nog se annorlunda ut.

”Att neka patienten behandling genom att även stänga dörren till egenfinansiering är moraliskt fel.”

Rapporten ”Egenfinansiering i vården”, släppt av tankesmedjan Timbro i augusti, ger fler exempel. Föräldrar som velat betala för att deras döva barn ska få cochleaimplantat i båda öronen istället för bara ett, patienter som vid en starroperation varit redo att betala för en multifokal lins. Allt detta är i praktiken förbjudet, sedan det dömts ut av Statens medicinsk-etiska råd.

Jämlikheten är den rävsax som egenfinansieringen fastnat i. Det inte alla kan få ska ingen få i svensk sjukvård. En jämlikhet som inte innebär att alla ska ha det lika bra, utan lika dåligt.

Diskussionen hackar i den större frågan om privata sjukförsäkringar. ”Det kommer att bli politisk strid” sa socialminister Lena Hallengren (S) i samband med att hon i höstas mottog en statlig utredning om saken. I frågan har Socialdemokraterna hittat en klassisk höger/vänster-konflikt, hur symbolisk den än må vara. Av Sveriges totala vårdkonsumtion är det nämligen under 1 procent som är privat finansierad, med såväl egenfinansiering som försäkringar inräknat.

Privata försäkringar blir visserligen vanligare, men det bör snarare ses som ett symtom på det offentligas svek. Tiotusentals människor väntar åratal i vårdköer, som nu dessutom förvärrats av vårdskulden som byggts upp under pandemin. Vill man förbättra förtroendet för den offentliga vården är det där man borde börja, men S tycks nöjda med att basunera ut parollen att ”ingen ska kunna köpa sig före i kön”. Det är olyckligt.

Olyckligt är också att försäkringssystem i den svenska debatten kommit att associeras med USA, när det finns många bättre exempel. Som Nederländerna, som har ett väl fungerande och tillgängligt vårdsystem byggt på obligatoriska privata försäkringar. Det är från sådana mer välfungerande system inspiration för vårdreform hämtas, inte från socialdemokratiska nostalgidrömmar.

Mimmie Björnsdotter Grönkvist är ledarskribent

Mimmie Björnsdotter GrönkvistSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.