Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Barn ska inte tvingas bli extralärare
Miljöpartiets toppnamn i Göteborg vill att svenskspråkiga föräldrar ska sätta sina barn i skolor där många elever kommer från andra länder (Göteborgs-Posten 31/1). Mammor och pappor ska bjudas in till ett fysiskt möte för att uppmanas – eller uppmuntras om man ska tolka förslaget välvilligt – att placera sina telningar i utsatta och segregerade områden. De ska dessutom fylla i skolvalsblanketten där och då för att genom grupptryck fås att kryssa i ”rätt” ruta.
”Barn går i skolan för sin egen skull – inte för andras.”
Syftet må vara gott att få fler unga att lära sig svenska. Men förslaget är förkastligt. Det är oacceptabelt att använda barn som extralärare till sina klasskamrater.
Var och en har rätt att få en utbildning efter sina egna behov och talanger. Att tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter för klara av vuxenlivet. Det är därför vi har skolplikt.
Barn går i skolan för sin egen skull – inte för andras. Därmed inte sagt att det även är viktigt att umgås med personer med en annan bakgrund och att lära sig fungera socialt tillsammans med andra. Eller att man kan hjälpas åt med läxor, eller förklara skoluppgifter för en bänkkamrat.
Men att använda barn som extralärare är att gå för långt. De som har lätt för sig, eller redan behärskar svenskan och andra ämnen väl, får inte bromsas i sin utveckling. De ska använda sin skoltid till att lära sig ännu mer – med gott samvete. Människor får nämligen aldrig användas som spelpjäser av politiker i integrationens namn.
Samhället och skolan måste hitta andra lösningar och sätta in mer resurser för att se till att nya svenskar och deras barn lär sig vad de behöver. Det kan vara alltifrån att bara anställa behöriga lärare som talar svenska till att använda moderna läromedel och internet. Många svenska barn lär sig engelska genom spel, filmer och musik online. Eller att se till att barn från olika områden och kulturer träffas på fritiden via sport- och kulturaktiviteter.
Det är också olyckligt att MP förvandlar det fria skolvalet till social ingenjörskonst. Föräldrar och barn har en legitim rätt att välja det de bedömer är det bästa för dem. Friskola eller kommunal skola. Nära eller längre bort. Särskild pedagogik – eller inte.
Många i utanförskapsområden utnyttjar helt frivilligt just denna möjlighet. Kommunpolitiker borde därför främst lägga sitt krut på att se till att utbudet på riktigt bra skolor är så rikt som möjligt – och lägga ner dem som inte håller måttet.
