De är inte några spridda, förvirrade människor, utan medvetna fiender till det öppna samhället. Islamister och andra intoleranta extremister som är beredda att ta till våld för att tvinga oliktänkande på knä.

Lars Vilks utsattes för minst tre mordförsök efter att en fatwa utfärdats mot honom 2007. Han hade tecknat Muhammed som rondellhund och hamnade i samma ofrihet som Salman Rushdie efter hans bok ”Satansverserna” och som journalister och tecknare i Danmark efter att de något år tidigare tryckt bilder på profeten i Jyllands-Posten.

Dödshoten är skarpa mot dem som utmanar islam. Detta är absurt och fullkomligt oacceptabelt. I ett fritt samhälle får alla kritisera och skämta om idéer och företeelser. Ifrågasättande av religioner och ideologier måste vara fritt fram utan att man ska känna rädsla eller idka självcensur. Däremot ska man akta sig för att ge sig på enskilda personer och grupper, och för att hetsa till våld och andra övergrepp. Väldigt förenklat: Smäda gärna idéer, men inte individer.

Yttrande- och tryckfriheten är något vi slår oss för bröstet över i Sverige och övriga västerlandet. Honnörsorden yttras ofta högstämt av politiker och publicister. Men sanningen är att kulturetablissemanget i praktiken svek såväl den liberala demokratin som Lars Vilks.

Mycket få svenska tidningar har publicerat Muhammedteckningarna och rondellhunden – utan att erkänna att det ytterst beror på rädsla. Förvisso befogad rädsla för att bli mördad, eller att familj och landsmän ska råka illa ut. Minns de globala våldsamheterna under Muhammedkrisen 2006. Men tecknarna avfärdades för att inte ha tillräcklig verkshöjd, att de borde ha visat mer respekt för islam, att de hade dålig smak och omdöme och så vidare. Istället för att få stöd och hyllningar som den frihetskämpe och konstnär han var, blev Lars Vilks tyvärr en persona non grata.

Han bjöds inte in och evenemang där han var inbokad ställdes in, ofta med argumentet att han utsatte andra för fara genom sin blotta uppenbarelse. Men han hade inte begått något brott. Tvärtom. Det är de våldsamma islamisterna som är skurkarna.

Vilks utnyttjade sina fri- och rättigheter, men levde i praktiken i husarrest utan sin käresta vid sin sida under de sista 14 åren av sitt liv. Det är en skam för Sverige, även om skattebetalarna stod för ett rigoröst livvaktsskydd.

Att Moderna museet 2015 tackade nej till att ta emot teckningen med rondellhunden som en gåva av Vilks är ett lågvattenmärke. Hoppas att det kan ta emot konstverket nu, eftersom museichefens motivering om att det var en del av konstnärens process faller när Vilks inte längre är i livet.

Lars Vilks var också känd för skulpturen Nimis på Kullahalvön. Nimis betyder ”för mycket” på latin. Vilks ville utmana och rent av förarga. Men han var verkligen inte för mycket.

Han var större än alla de som talar vackert om frihet, men som av feghet i praktiken inte stod upp för den och för honom när han levde.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör