Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Låt oss forma framtiden med ett civiliserat samtal

Argument måste brytas mot varandra, och det är en intellektuell hederssak att lyssna på sina meningsmotståndares bästa invändningar och ompröva sin hållning och sina slutsatser – samtidigt som man är trygg i sina värderingar och står upp för dem.

Jag hoppas på att få till stånd en konstruktiv dialog med tidningens läsare. Ni är våra uppdragsgivare alla dagar i veckan. Därför hoppas jag att ni hör av er till ledarredaktionen med synpunkter och kritik, frågor och tips, ris och ros. Vad som händer i nordöstra Skåne är vår gemensamma angelägenhet.

Det som sker – och det som inte åtgärdas – behöver beskrivas och diskuteras i det offentliga rummet. Annars uppstår misstänksamhet, missnöje och stagnation, där alla är förlorare.

Människans förmåga att samarbeta och samtala är två nyckelfaktorer till att vår art har lyft sig från fattigdom, svält och ofrihet. Detta har den briljante historikern Yuval Noah Harari beskrivit väl i sina böcker ”Sapiens” och ”Homo Deus”. Han lyfter fram att vi nu står inför ett vägval som kommer att avgöra hur väl världen återhämtar sig när pandemin ebbar ut: Skapa internationella synergier – eller sluta sig inåt?

Att läkemedelsindustrin, akademin och stater har sett till att drygt 60 vaccinkandidater mot covid-19 har tagits fram på mindre än ett år är en bragd. En handfull av dem har godkänts och börjat ges till befolkningen världen över i rekordfart. Det hade inte varit möjligt utan seriöst vetenskapligt arbete i forskarvärlden, investeringar, produktutveckling, tillverkning och distribution på den globala marknaden samt avtalsskrivande inom rättsstaten.

Dessa institutioner är lätta att ta för givna, men de är skapade utifrån de idéer och ideal som formulerades inte minst under upplysningen i Europa på 1700-talet. De har inte heller kommit gratis. Många människor har kämpat – inte sällan med risk för sina liv – för äganderätt, yttrandefrihet och rösträtt i det som kom att bli en liberal demokratisk världsordning. Den har givit mänskligheten ett aldrig tidigare skådat välstånd och möjligheter.

Men det öppna samhället är nu hotat från en rad håll.

Inte minst diktaturen Kina utmanar alla människor på jorden med övergrepp och övervakning i stor skala. Och tro inte att det bara rör de som bor i Mittens rike. Kina är världens största verkstad och mängder av västerländska företag har investerat där. Kineser i diasporan måste rapportera hem till kommunistpartiet och internet är globalt. Vi lever i ömsesidigt beroende med en växande best.

Även Putins despoti i Ryssland och Lukasjenkos våld i Belarus påverkar säkerhetsläget här. Liksom naturligtvis den nationalistiska rörelsen i Europa och USA. Stormningen av Kapitolium borde vara en väckarklocka för alla: Det öppna samhället har inre fiender. Och de menar vad de säger och är beredda att ta till våld.

Historikern Niall Ferguson menar att det råder ett andra kallt krig, som kommer att påverka de kommande decennierna i grunden: individ kontra kollektiv, demokrati kontra diktatur, optimism kontra pessimism. Och dessa spänningar finns även i vårt land, vilket märks i ett polariserat och aggressivt samtal. Vänner och familjer splittras på grund av meningsskiljaktigheter om både hur verkligheten ser ut och om vart vi ska.

Att mötas igen underlättas inte av en fragmentiserad och digitaliserad värld där vi alla finner olika upplysningar och bilder, utvalda av algoritmer och likasinnade vänner. Fake news och konspirationsteorier stör sikten ytterligare.

Sanningen är paradoxalt nog utrotningshotad i informationssamhället. Känslan av ett vi och dom förstärks också av instinkten att vilja tillhöra en grupp, varför vi lockas till fakta och berättelser som stödjer den egna uppfattningen eller saken.

Dessutom finns ett postmodernt paradigm på många lärosäten – en uppfattning om att allt är beroende av vilket perspektiv man har.

Min enkla – men fundamentala – uppfattning är dock att det verkligen finns en objektiv sanning och fakta. Dessa ska man söka efter och respektera. Om inte så hamnar vi i en kuslig Kafkaliknande värld.

Samtidigt sker det många positiva saker. Den tekniska utvecklingen är fenomenal. Tänk bara på hur det hade varit att behöva uthärda pandemin utan internet och mobiler. Utan e-handel och streaming-tjänster. Utan sociala medier och videoverktyg.

Arbete, fritid, matvanor, motion, boende, resor – och kanske även livsval – förändras av den rådande coronatillvaron. På flera sätt till det bättre och dessa kan vi behålla när vi återigen kan träffas fysiskt.

Självkörande fordon, lärande maskiner, robotar, artificiell intelligens och ”internet of things” kommer att fortsätta revolutionera vårt sätt att leva inom en snar framtid. Kraften i vad som kommer ut från Silicon Valley är svår att överskatta.

Det är upp till var och en att använda verktygen på bästa sätt. Att vara nyfiken, orientera sig, vara civiliserad, visa hänsyn, hitta sin egen livsstil, vara en god medborgare och mensch.

Samtiden är intressant och formativ. Hur framtiden blir bidrar vi alla till. Det globala börjar och slutar i det lokala. Så hör av er om stort och smått. Vi har en spännande och viktig resa framför oss.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet