GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: Måtte Annie Lööfs tal slå Jimmie Åkessons

Liberaler måste vinna kampen om verkligheten. För det är bara så framtiden kan bli ljus. På riktigt.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 6 juli 2021
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska etikett är liberal.
Annie Lööf (C) och Jimmie Åkesson (SD) går onekligen åt olika håll.
Annie Lööf (C) och Jimmie Åkesson (SD) går onekligen åt olika håll.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Jimmie Åkessons gav i sitt Almedalstal en oförblommerad nationalistisk och populistisk beskrivning av Sverige. Tillståndet är illa och ohållbart. Orsaken är den stora invandringen. Bakgrunden är den ”onda” mångkulturalismen. De skyldiga är alla andra partier och det så kallade vänsterliberala etablissemanget. De modiga är de ”sanningssägande” Sverigedemokraterna.

Hans tal var mycket effektivt och medryckande. De som är missnöjda får vatten på sin kvarn. Jimmie Åkesson är både själv övertygad och övertygande om att han har rätt. Men han gav inga sakpolitiska förslag om vägen framåt.

Annie Lööfs anförande var likaledes framfört med glöd och bestämdhet – fast hennes berättelse är den rakt motsatta. Även under en tung pandemi har det skett framsteg: Kamala Harris har som första kvinna blivit vald till vicepresident i USA, det sker rekordstora investeringar i klimatneutrala stålverk i Sverige och spelindustrin blomstrar. Företagsamma människor kan med rätt förutsättningar utföra stordåd.

Politikens uppgift är att ge alla, oavsett bakgrund, bättre livschanser. Och det största hotet är den intoleranta och auktoritära rörelse som sveper från det kommunistiska Kina via Viktor Orbáns Ungern och Aleksandr Lukasjenkos Belarus till Sverigedemokraternas Sverige.

Hon ser som sin främsta uppgift att stå fast vid framtidstro, en positiv människosyn och en öppen liberal världsordning. Därför vill hon inte samarbeta med de missmodiga Sverigedemokraterna.

Jimmie Åkessons och Annie Lööfs tal är verkligen varandras motsatser. Och för egen del delar jag både hennes analys och värderingar. Det är demokrati, rättsstat, marknadsekonomi, öppenhet, tolerans, handel, internationellt samarbete, entreprenörskap och mångfald som har givit oss det rikaste, friaste och mest utvecklade samhället i människans historia.

Krav på assimilering, gränskontroller och repression är primitiva reaktioner på en stark känsla av rädsla och otrygghet. Och följderna av dem är inte eftersträvansvärda: stagnation, likriktning och exkludering.

”Vad som är har blivit viktigare än bör.”

Politiken har kommit att bli en kamp om verklighetsbeskrivningen, sanningen och orsakssamband, snarare än om att diskutera vilka reformer som borde genomföras för att få bättre resultat. Vad som är har blivit viktigare än bör.

Detta är också anledningen till att fler liberalt sinnade personer än Annie Lööf borde känna besvikelse över att hon numera är den enda borgerliga partiledare som tydligt markerar mot Jimmie Åkessons problembeskrivningar. Tidigare var hennes forna Alliansvänner också mer frihetliga och optimistiska. Men numera tecknar såväl Ulf Kristersson (M) som Ebba Busch (KD) Sverige i synnerligen mörka färger och ger sig till och med på arbetskraftsinvandringen. Nyamko Sabunis Liberalerna – liksom många liberala och borgerliga ledarsidor – har inte bara bytt sida i regeringsfrågan utan även till en mer inåtvänd, problemorienterad berättelse om Sverige. Borta är det internationalistiska och hoppfulla anslaget.

”Således är det mycket mer som står på spel för Sverige än regeringsmakten just nu. Och det är både Annie Lööf och Jimmie Åkesson högst medvetna om, varför tvekampen också står dem emellan.”

Detta är ingen bisak. Tvärtom. Makt kan delas in i tre nivåer: inflytande över besluten, dagordningen och tanken. På lång sikt är det den sistnämnda, makten över tanken – våra grundläggande perspektiv och värderingar – som avgör samhällsutvecklingen.

Således är det mycket mer som står på spel för Sverige än regeringsmakten just nu. Och det är både Annie Lööf och Jimmie Åkesson högst medvetna om, varför tvekampen också står dem emellan. Måtte hon vinna kampen om verkligheten. För det är bara så framtiden kan bli ljus. På riktigt.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.