GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: S får tyvärr ratta Sverige utan att kunna styra

Väljarna behöver bestämma landets färdriktning så fort som möjligt. Dagens låsta politiska läge är förödande.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare – signerat • Publicerad 24 november 2021 • Uppdaterad 24 november 2021
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska etikett är liberal.
Rörd nyvald statsminister. Magdalena Andersson (S) torde även vara bekymrad över sina möjligheter att få igenom sin politik.
Rörd nyvald statsminister. Magdalena Andersson (S) torde även vara bekymrad över sina möjligheter att få igenom sin politik.
Foto: Erik Simander/TT

Magdalena Andersson (S) blev accepterad av riksdagen som ny statsminister på onsdagsmorgonen – och begärde entledigande innan hon hunnit tillträda posten sju timmar senare. Detta efter att hennes statsbudget röstats ner av kammaren och Miljöpartiet lämnat regeringen.

Den 24 november blev således en historisk dag på många sätt. Det enda positiva var att en kvinna blev utsedd till regeringschef för första gången i Sverige, även om Magdalena Andersson snubblade precis efter mållinjen. Hon är dessutom en mycket erfaren och kompetent person, och det lär behövas för att styra Sverige nu när hela det inrikespolitiska havet stormar.

Vems fel det är bråkar alla inblandade om. Mycket handlar om att vinna kampen om verklighetsbilden. Mindre handlar faktiskt om ett kortsiktigt politiskt spel. Den turbulenta situationen kan bara förstås om man begriper att politiker har olika värderingar, människosyn och prioriteringar. Det finns gränser för hur mycket de kan kompromissa i hjärtefrågor och det är i grunden sunt.

Miljöpartiets strategi har länge varit att sitta i en regering för att få igenom så mycket av sin politik som möjligt. Att de inte hoppade av 2015 när Sverige i praktiken stängde gränserna för asylsökanden var märkligt, men nu avsade sig språkrören sina statsrådsposter eftersom de inte kan tänka sig att administrera den högerkonservativa budget för 2022 som antogs av riksdagen på onsdagseftermiddagen. Respekt.

Det gröna och liberala Centerpartiet har i sin tur en antipati mot både Vänsterpartiets toksocialism och Sverigedemokraternas nationalpopulism. Därför har partiet gått i opposition efter att januariavtalet föll i somras. Att de röstade på sitt eget budgetförslag och sålunda följde den praxis som har rått hittills borde inte ha förvånat miljöpartisterna. Särskilt inte efter att den rödgröna regeringen ingick ett samarbetsavtal med Nooshi Dadgostar (V) på tisdagskvällen.

”Att C röstade på sitt eget budgetförslag borde inte ha förvånat miljöpartisterna.”

Centerledaren Annie Lööf följer sin ideologiska övertygelse och sina löften till sina väljare i lika hög utsträckning som Märta Stenevi och Per Bolund. De må dela samma aversion mot SD, men i övrigt vill de väldigt olika saker.

Magdalena Andersson kommer emellertid att bli omvald som statsminister och bilda en socialdemokratisk minoritetsregering. Men hon saknar ett ordentligt regeringsunderlag med den mandatfördelning som råder efter 2018 års val. Onsdagens turer är en övertydlig illustration av hur vingklippt hennes ministär kommer att bli. I ett läge med akut energikris, hög arbetslöshet och en alltjämt pågående pandemi är det ödesdigert.

Hon kommer inte ens att kunna leverera det välfläsk, som hon givit till Nooshi Dadgostar för att få Vänsterpartiets stöd. Löftet om att ge tusenlappar till mängder av pensionärer – där fakturan förstås skickas till skattebetalarna på sant vänstermanér – lär bli en tummetott, eftersom den proposition som S-regeringen har lovat lägga under våren kommer att bli nerröstad i riksdagen. C kommer inte heller att få igenom sitt reformerade strandskydd.

Utifrån en liberal synvinkel är det olyckligt att L rev upp januariavtalet i somras. De två liberala partierna fick igenom en hel del bra politik och hade behövt hålla ihop, särskilt när så liten andel röstar liberalt.. Men att kalla L och C för ”mitten”, likt Annie Lööf gör, är missvisande. Liberalism ligger inte mitt emellan socialism och konservatism, utan utgör snarare ett eget hörn på en triangel mellan de tre ideologierna.

Parallellt med beslutsförlamningen förflyttar sig S och MP nu alltmer vänsterut – Magdalena Andersson har inlett sitt partiledarskap med att gå till storms mot ”marknadsskolan” och att vilja ta mer statlig kontroll över hela välfärdssektorn. Men Sverige behöver verkligen inte mer socialism.

M och KD har på sin kant valt att för första gången förhandla fram en gemensam budgetreservation med SD om bland annat minimal invandring, något de för inte så länge sedan lovade att aldrig göra. Men Sverige behöver inte mer socialkonservatism och nationalism.

Liberalernas gruppledare Johan Pehrson sade i riksdagens talarstol att hans parti ämnar bli ett ”liberalt ankare” i en ny borgerlig regering efter nästa val. Tillåt mig att tvivla. Partiet är på tok för litet för att hindra M och KD att driva ännu mer högerut, in i SD:s famn. Konservatismen är nu deras hamn.

Ytterst måste väljarna avgöra Sveriges färdriktning. Det hade varit bättre med ett extraval – såsom denna ledarsida argumenterade för under den förra regeringskrisen i somras – för att rensa luften och förhoppningsvis få en enklare politisk spelplan. Nu återstår förmodligen tyvärr nästan ett år till med ökad polarisering och konfliktnivå.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.