Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Stefan Löfven ser ut att bli sittande med Svarte Petter

Vänsterpartiet släppte förvisso fram honom som statsminister – trots att det inte får vara med och förhandla om den förda politiken – men har därefter behandlats som röstboskap. S räknar som alltid kallt med sina kamrater till vänster. Så även om V hela tiden har varit kritiskt mot liberaliseringarna på arbets- och bostadsmarknaderna har det varit naivt av partiet att tro att det skulle kunna stoppa reformerna när regeringen väl var på plats. Socialdemokraterna är ett maktparti av rang som gör de politiska krumbukter – även i strid med sina egna övertygelser – som krävs för att sitta kvar i Rosenbad.

Tillmötesgår Stefan Löfven Vänsterpartiets ultimativa krav så lämnar han i praktiken januariavtalet – och då faller samarbetet med C och L. Det finns ingen anledning för C och L att släppa de punkter i januariavtalet som de förhandlat fram för då skulle de ha sålt smöret och tappat pengarna. Det har de inte råd med, särskilt inte Liberalerna.

Dessutom skulle en kapitulation för V i detta läge försvåra möjligheterna för S att skapa blocköverskridande uppgörelser efter kommande val. Ömsesidig respekt och förtroende är avgörande i politiken. Vänsterpartiets hårdföra agerande nu torde däremot öka spänningarna och agget mellan S och V, varför Nooshi Dadgostars aktivism kanske inte gynnar henne långsiktigt.

Att Sverigedemokraterna hakade på Vänsterpartiet genom att direkt väcka misstroende mot statsministern förvånar inte heller. SD ogillar både utredningsförslaget om fri hyressättning på nya lägenheter och den rödgröna regeringen.

Även Moderaterna och Kristdemokraterna agerar följdriktigt med vad de tidigare har sagt när de deklarerar att de kommer att rösta bort Stefan Löfven på måndag.

Statsministern kallar dock Nooshi Dadgostars agerande för ”oansvarigt” och ”farligt”. Men det är hennes uppdrag att företräda sina väljare och verka för sin politik. Riksdagen är inte heller ett transportkompani för en S-ledd regering som alltid kan regera vidare.

Den svenska regeringsformen ger statsministern och regeringen väldigt stor makt, och detta har förstärkts av en tämligen lam opposition i riksdagen. Att kammaren tar sig ton är i grunden sunt. Och saknar en majoritet av riksdagsledamöterna förtroende för en regering ska den avgå.

Stefan Löfven har två alternativ om misstroendevoteringen går honom emot: att begära entledigande eller extraval.

Mandatfördelningen har inte förändrats sedan valet 2018 och då tog det hela fyra månader att kunna bilda regering. Inte lär det bli enklare nu. När han fälls på måndag så faller i praktiken även januaripartiernas konstellation. För Liberalerna har ändrat inställning i regeringsfrågan.

Under en pandemi bör emellertid inte landet styras för länge av en övergångsministär så det vore inte bra med utdragna talmansrundor nu. Regeringen Löfven har dessutom visat mycket svagt ledarskap, inte minst under coronakrisen.

Därför vore det inte fel om väljarna får säga sitt i ett extraval om Stefan Löfven blir bortröstad. Det vore ingen ko på isen. Sverige har långa mandatperioder och andra länder klarar av nyval. Och förmår inte partierna att hitta en bra lösning på regeringsfrågan ens med en annan mandatfördelning än nu så får de göra nya försök efter det ordinarie valet i september nästa år.

I en levande demokrati är det ytterst väljarna som bestämmer. Varken misstroendevoteringar eller extraval är farliga.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet