GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Sofia Nerbrand: Vad har hänt med de frihetliga moderaterna?

Förr var borgerlighetens devis fria människor och en fri ekonomi. Det borde den återgå till.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 3 maj 2021 • Uppdaterad 3 maj 2021
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska etikett är liberal.
Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard  och partiledare Ulf Kristersson (M)  håller pressträff om nya förslag rörande invandring och integration.
Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard och partiledare Ulf Kristersson (M) håller pressträff om nya förslag rörande invandring och integration.
Foto: Jessica Gow/TT

Tänk om ledande politiker kunde tävla i att skapa i stället för att stänga. Om Socialdemokraternas Stefan Löfven reformerade las och sänkte skatterna på arbete så att hans löfte om ”Europas lägsta arbetslöshet 2020” hade kunnat infrias. Om Moderaternas Ulf Kristersson lovade marknadshyror för att få fram fler bostäder. Om Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson drog lärdomar av att många utrikesfödda startar företag.

Men så lyder inte berättelsen om Sverige. I stället är det invandrarnas fel att så många går utan jobb och att det skjuts, kvinnomisshandlas och våldtas. Så därför konkurrerar partierna nu – med undantag av C, MP och V – om att vara det tuffaste av dem alla.

”M har gått ifrån att vara ett framtidsoptimistiskt parti till att bara prata om svåra problem och föreslå tuffare lagstiftning och rättning i ledet.”

”Vi Moderater har närmat oss verkligheten”, förklarar Moderaternas migrationspolitiska talesperson, Maria Malmer Stenergard, tillika riksdagsledamot från Åhus, i en intervju i Sydsvenskan.

Verkligen? Hon fortsätter nämligen med att påstå att ”Vi har haft en väldigt stor invandring, men i praktiken ingen integration.” Ingen integration. Menar hon att människor som kommit till Sverige inte har tagit sig in i samhället och på arbetsmarknaden över huvud taget?

Ord har betydelse och den politiska debatten gagnas inte av uppenbara överdrifter. Det räcker gott att konstatera att det finns betydande segregationsproblem, men att det också finns många exempel på att nya svenskar etablerat sig väl. Invandring och integration är inte svartvita.

Men migrationsdebatten har blivit alltmer upptrissad på senare år. Det märktes inte minst under partiledardebatten i SVT på söndagskvällen. Och bara några timmar dessförinnan meddelade L, SD, M och KD att de hade kommit överens om att tillsammans försöka göra den redan historiskt strikta migrationslagstiftningen, som snart ska antas av riksdagen, ännu hårdare.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson lade upp en bild på Facebook på sig själv med en bister min och uppkavlade skjortärmar med budskapet att ”Nu samlar vi oppositionen för minskad invandring till Sverige”.

Samtidigt säger Jimmie Åkesson i en intervju i Expressen (27/4) att M och KD har närmat sig Sverigedemokraternas nationalism. Närmandet mellan partierna verkar helt klart ömsesidigt – trots att SD häromdagen lade fram mycket långtgående förslag om att invånare i Sverige som inte är medborgare varken ska få rösta i lokala val eller ha tillgång till välfärdssystemen på samma villkor. Men Malmer Stenergard säger till Sydsvenskan att ”Jag ser ingen avgrundsdjup skillnad mellan oss och SD som gör att vi inte kan komma överens.”

”Denna svartsynta motreaktionen mot de nya moderaterna och Reinfeldts alliansregering har gått på tok för långt. Den djupa utvecklingspessimismen är tragisk.”

I Ekots lördagsintervju i helgen framgick det också tydligt att Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson är helt inställd på att samarbeta med SD om hon tillträder som finansminister efter nästa val. Trots att SD närmast har en vänstersyn på välfärdspolitiken. Åkesson försäkrade i torsdags att om M och KD skulle gå för långt högerut – läs liberalisera välfärdsstaten – så kommer SD vara en bromskloss.

Att ett liberalt parti som L nu väljer att profilera sig med mer slutenhet och mindre humanism i denna kontext är särskilt sorgligt.

Förr talade sig moderater varma för frihet, rörlighet, fri företagsamhet, EU-medlemskap, frihandel, liberaliserad bostads- och arbetsmarknad och om att ekonomin är dynamisk. I dag verkar de utgå ifrån att ekonomin är ett nollsummespel och att det inte går att skapa mer resurser, jobb och bostäder – och drar slutsatsen att ”volymen” nya svenskar måste minska under lång tid.

M har gått ifrån att vara ett framtidsoptimistiskt parti till att bara prata om svåra problem och föreslå tuffare lagstiftning och rättning i ledet. Denna svartsynta motreaktion mot de nya moderaterna och Reinfeldts alliansregering har gått på tok för långt. Den djupa utvecklingspessimismen är tragisk.

Vad hände med borgerlighetens tro på tillväxt, mångfald och människors inneboende kraft? Invandring kan ha stora förtjänster – om de som kommer hit får rätt förutsättningar.

”Vad hände med borgerlighetens tro på tillväxt, mångfald och människors inneboende kraft? Invandring kan ha stora förtjänster – om de som kommer hit får rätt förutsättningar.”

En mängd forskning visar att om nya invånare välkomnas i samhället och ekonomin så bär de med sig en enorm potential för ekonomisk utveckling och ökat välstånd. Människor som lönearbetar är inte en kostnad – tvärtom. Därför gäller Carl Bildts bevingade ord fortfarande: ”Det är jobb, jobb, jobb som gäller. Då krävs lägre skatt, skatt, skatt. Vilket betyder mindre bidrag, bidrag, bidrag.”

Förra året var den totala invandringen den lägsta sedan 2005. Den vanligaste formen var för övrigt arbetskraftsinvandring (32 382), följt av anhöriginvandring (29 511) och studenter (10 869). Först därefter kom asylinvandring med 10 471 personer.

Och även om vi pressar ner drygt 10 000 asylsökanden till 5 000 kvotflyktingar så måste Sverige öppna systemen för att släppa in dem som redan är här. Hundratusentals ungdomar och nya svenskar saknar sysselsättning. De borgerliga partierna borde lägga sitt fokus på reformer i Sverige – inte på att porta människor vid gränsen. Det hade varit mer verklighetsanknutet, konstruktivt och modigt.

Förr var borgerlighetens devis fria människor och en fri ekonomi. Det borde den återgå till.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.