Carolin Dahlman: Sorry Veronica Palm, andras pengar tar slut
I veckan erkände Stefan Löfven (S) äntligen att det finns ett samband mellan invandring och brottslighet. Att statsministern nu törs erkänna det kommer att göra Sverige gott, för bara när vi har förståelse och fakta kan vi nå förändring.
Tyvärr har frågan om kopplingen ansetts kontroversiell, och det finns fortfarande debattörer som vägrar se att omfattande migration ihop med misslyckad integration leder till otrygghet. På torsdagen sa den tidigare S-riksdagsledamoten Veronica Palm i Aktuellt att spänningarna i Sverige inte beror på invandring utan på en ojämlik politik (10/9).
Enligt Palm hade bristande integration inte att göra med storleken på migrationen, utan i stället var det storleken på resurserna som var problemet. "Problemet är ju att vi har för få människor i arbete, för dålig välfärd för dåliga skolresultat och där behövs resurser."
Men var ska resurserna tas ifrån, menar hon? Behöver hon ens ställa sig den frågan, eller tror hon att folk kan äta goda intentioner och fina visioner till middag? Ja, om vänsterfloskler gick att lägga på tallriken vore svenskarnas BMI skyhögt...
Tyvärr är det så i den verkliga världen att skolor kostar, satsningar på välfärden kostar, arbetslöshetsprojekt kostar, ekonomiskt bistånd kostar, utbildning kostar, bostäder kostar. Förlåt om jag babblar om pengar men sådana behövs för att finansiera integrationsinsatser. Och ju fler migranter som kommer hit, desto fler behöver hjälp.
Men den delikata frågan undviks ofta av vänstern, för de verkar anse att det finnas ett oändligt antal rikingar att ta pengar ifrån för att minska klyftor.
Dessutom bygger deras kalkyler inte sällan på önskedrömmar. Palm menade att "det skulle vara helt förödande för Sverige att inte öppna upp sig" eftersom det var "så Sverige har byggts rikt". Hon talade om att en kvinna från Aleppo blir berikande för landet om hon bara får "en snabb utbildning i svenska och möjlighet att försörja sig".
Palm verkade ha missat det faktum att väldigt hög andel av dem som har kommit hit inte får jobb, att många är lågt utbildade, till och med analfabeter. Vissa vänsterdebattörer hänvisar till statistik från SCB kring hur många nyanlända som jobbar, men där klassas man som förvärvsarbetande om man har jobbat en timme på en vecka. EN TIMME. Det fattar ju en femteklassare att det inte betalar hyran.
Entreprenörskapsforum visade i våras att en majoritet av de utrikes födda i Sverige aldrig blir självförsörjande (16/4). "För utrikes födda tar det i snitt 12–13 år innan 50 procent har uppnått en självförsörjningsgrad på 12 800 kronor efter skatt".
Veronica Palm påstod att landet blir rikt om vi öppnar oss, men bevisen talar emot. Migrationen är en utgift, inte en inkomst.
Så vem ska då stå för de nyanländas försörjning, minska klyftorna och öka jämlikheten mellan arbetare och arbetslösa? Skatterna är redan nästan högst i världen, så hur mycket mer kan de röda ta från folk? Revorna i välfärden är redan tydliga. Visst finns exempel på personer som har fått exceptionell vård vid sjukdom, toppenbra skolor eller fina äldreboenden. Men dagligen läser jag om bristerna.
I veckan kunde vi exempelvis i Kristianstadsbladet läsa om 78-årige Jan Persson som har väntat på en operation i 1,5 år trots att han enligt vårdgarantin borde få hjälp inom 90 dagar (9/9). Han längtar förtvivlat efter att få en drägligare livskvalitet, men tiden går. Orsaken till den långa väntetiden är bland annat brist på specialister inom urologi, och det går ju inte att rätta till på ett ögonblick, men nog skulle mer resurser kunna ge mer attraktiva arbetsvillkor och locka fler att studera och bli läkare?
Pengar finns om man slår ihop alla skatteinbetalningar, men politiker måste prioritera mellan utgifterna. Är det de som har jobbat och betalat skatt som ska ha mest? Det skulle åtminstone jag säga är rimligast...
