Strandhäll och Löfven svek de sjuka
I valrörelsen 2014 påtalade Stefan Löfven (S) hur inhumant det var att svårt sjuka kastades ur försäkringen. Löfven syftade på den bortre tidsgräns i sjukförsäkringen som alliansregeringen infört. Sådant skulle vi inte ha i Sverige, ansåg S-ledaren tillika blivande statsministern. En rimlig åsikt oavsett var på den politiska skalan man befinner sig.
Knappt hade Löfven bildat regering förrän den bortre tidsgränsen togs bort. Men samtidigt passade S på att vrida om tumskruvarna för utsatta människor. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) krävde 2015 att Försäkringskassan fortsättningsvis skulle godkänna betydligt färre ansökningar om sjukpenning som ett led i att få ned sjuktalen.
”Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) krävde 2015 att Försäkringskassan fortsättningsvis skulle godkänna betydligt färre ansökningar om sjukpenning som ett led i att få ned sjuktalen.”
Konsekvensen blev att allvarligt sjuka människor hamnat i limbo. Å ena sidan får de nej av Försäkringskassan, trots att medicinsk expertis slagit fast att de saknar arbetsförmåga. Å andra sidan avvisas de av Arbetsförmedlingen, just för att de inte kan arbeta. Sådan är verkligheten i Socialdemokraternas Sverige.
SVT:s Uppdrag granskning har i en serie om tre avsnitt, samtliga publicerade den 17 mars, granskat Försäkringskassan och vad som skett sedan 2015. SVT har bland annat träffat en kvinna med en allvarlig magsjukdom som hamnat mellan stolarna.
”Att människor med kroniska eller allvarliga sjukdomar utan förvarning fråntas sin enda möjlighet till försörjning är inhumant.”
Att människor med kroniska eller allvarliga sjukdomar utan förvarning fråntas sin enda möjlighet till försörjning är, precis som Löfven påtalade, inhumant. Ändå är det tydligen så statsministern vill att vi ska ha det i Sverige.
Det finns självklart goda skäl för varje regering att se till att statens utgifter inte rusar i höjden. Men att försöka göra det genom att knuffa svårt sjuka ned i en avgrund är bortom all rimlighet, och skapar i längden fler problem än det löser.
I stället för att sparka på personer med svåra somatiska sjukdomar som inte är arbetsrelaterade är en betydligt bättre lösning att försöka gå till botten med och förändra det som gör att allt fler människor hamnar i långtidssjukskrivningar. Arbetsmiljön inom offentlig sektor är en nyckel.
Sedan 2014 är psykiatriska diagnoser den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Nästan alltid handlar det om stress och utmattning. Yrkeskategorier som skola, omsorg och sjukvård är överrepresenterade.
Någonting är onekligen allvarligt fel på golvet i välfärdssystemet. Det är inte en alltför vågad gissning att mycket handlar om strukturer, regelverk och arbetssätt som i hög utsträckning påverkas av statliga myndigheter och riksdagsbeslut.
Här hade Socialdemokraterna kunnat agera för verklig förändring. I stället tog de den enkla vägen och försökte sopa problemet med den ökande sjukfrånvaron under mattan med hjälp av Försäkringskassan.
”Under de sju år som gått sedan Löfven lovade trygghet för de allra sjukaste har situationen blivit värre – inte bättre.”
Parallellt med sveket mot sjuka människor fortsätter S dessutom att kasta pengar över barnfamiljer. Det senaste förslaget är familjeveckan som skulle kosta åtskilliga miljarder kronor. Det har de tydligen råd till, med skattebetalarnas pengar.
Under de sju år som gått sedan Löfven lovade trygghet för de allra sjukaste har situationen blivit värre – inte bättre. Statsministern bör inte få komma undan med liknande svek ännu en gång.
Malin Lernfelt är ledarskribent
