Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Sverige borde växla till euro
Det är roligare att säga ja, var en av parollerna i kampanjen inför Sveriges folkomröstning om euron år 2003. Föga övertygande, om man ser till utfallet i sagda omröstning. Sedan svenska folket röstade nej har eurodebatten i Sverige varit närmast obefintlig. Fram tills de senaste månaderna, då det börjat småputtra. En anledning till det är att den svenska kronan har tappat så mycket i värde, vilket fått fler att snegla mot att växla över till euron.
På ett seminarium i den gröna, liberala tankesmedjan Fores regi – som sändes i SVT Forum 12/5 – gick professor Lars Calmfors igenom vad ett sådant beslut skulle kunna innebära. Förutom att Calmfors är professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, ledde han på 1990-talet den tunga statliga utredning om euron som ibland kallas Calmforsutredningen.
I utredningen skilde man mellan samhällsekonomiska effektivitetsvinster, stabiliseringspolitiska effekter och politiska effekter av att gå med i valutaunionen fullt ut. Utifrån dem konstaterade Calmfors att många av utredningens slutsatser håller än. Det finns säkra och kontinuerliga, men små samhällsekonomiska, vinster av att lämna kronan därhän. Kanske finns det politiska vinster, men de är svårare att bedöma.
Mest intressant är dock slutsatsen att den stabiliseringspolitiska nackdelen blivit mindre med tiden. Utan en egen penningpolitik är det svårare att kontrollera konjunktursvängningar i Sverige. Det kan främst bli ett problem i skeenden då den svenska konjunkturutvecklingen skiljer sig från övriga europeiska länder – har vi då euron är vi underställda en gemensam penningpolitik som utgår från mer än Sveriges situation. Det var ett argument som kanske bet extra mycket när utredningen genomfördes, i svallvågorna efter den ekonomiska krisen i början av 90-talet. I dag är situationen en annan, när den svaga svenska kronan bidrar till att spä på inflationen.
”Nu vore det ännu roligare att säga ja.”
Att införa euron skulle också föra oss närmare det europeiska samarbetet, vilket vore bra. Det kan även, vilket Calmfors påpekade, tjäna som en rätt bra försäkring mot att lämna EU. Parallellt med att förhandla fram ett utträde – en process som var allt annat än smidig för britterna – skulle en återgång till ursprungsvalutan behöva orkestreras.
Mycket har hänt sedan Sverige valde att säga nej till euron i början av 2000-talet. Samtidigt som många av vinsterna framstår klarare, bedöms de troliga förlusterna vara mindre. Vi är helt enkelt mer redo att övergå till euron i dag än för tjugo år sedan – nu vore det ännu roligare att säga ja.
