Petter Birgersson: Sverigebilden är inte terrorns grund

Magdalena Andersson talade om en Sverigebild som har förändrats och att det nu är viktigt att den återställs. Det ska inte vara så att svenskar och Sverige uppfattas som hatiska mot människor på grund av deras tro, förklarade hon. Partiledaren och tidigare statsministern tog upp desinformationen om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn och koranbränningar som specifika exempel.

Det är högst oklart exakt vad Andersson vill göra för att förändra Sverigebilden, men hon betonar vikten av att regeringen, hon själv och alla andra tar avstånd från exempelvis koranbränningar. Andersson nämner också det politiska klimatet med Sverigedemokraterna som ett problem och att det behövs ett politiskt ledarskap som behöver ena landet – alltså hon själv.

Tankarna om Sverigebilden är intressanta. De lägger en hel del av fokuset och därmed belastningen på sådant som inte staten är ansvarig för – som i fallet med koranbränningar där mötesfrihetens och yttrandefrihetens gränser testas. Och så läggs en del på den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna, som då ska ha medverkat till att försämra Sverigebilden. Magdalena Andersson är inte unik med att lansera den här förklaringsmodellen.

Den ger intrycket av att hotet mot Sverige är nytt och att extremister går att blidka om vi bara förändrar oss på vissa punkter. Men Sverige har utsatts för ett antal islamistiska terrordåd som knappast kan kopplas till en Sverigebild som har uppstått här och nu.

I december 2010 sprängde sig Taimour Abdulwahab mitt i Stockholm. Avsikten, enligt det brev han lämnade efter sig att döda ”era barn, döttrar, bröder och systrar”. På magen hade han fyra kilo sprängmedel i en tryckkokare och i hans ryggsäck fanns en tryckkokare med nio kilo sprängmedel. Utlösningsmekanismen krånglade och när gärningsmannen gick från Drottninggatan till en granngata så exploderade bomben. Gärningsmannen själv dog, men han misslyckades med att döda ett stort antal julhandlade människor (Aftonbladet 11/12 2015). Konsekvenserna hade kunnat bli omfattande.

Den gången var det Lars Vilks rondellhundar som angavs som motiv av gärningsmannen: ”Jag kunde inte sitta och titta på när all orättvisa sker mot Islam och profeten Mohammad när grisen Vilks gjorde vad han gjorde. Förlåt för mina lögner.” (SR 13/12 2010)

Till det kan läggas hoten och attackerna mot Lars Vilks, inkluderat morden 2015 i Köpenhamn på ett kulturhus där Lars Vilks höll föredrag och vid en synagoga.

2017 blev Drottninggatan i Stockholm platsen för ett nytt terrorattentat. Rakhmat Akilov körde sin lastbil med full fart genom gågatan och dödade fem personer. Han dömdes senare för terrorbrott, mord och 119 fall av mordförsök (SVT 7/6 2018).

Då angav Akilov i förhör: ”Jag tänkte att det skulle bli förluster i svensk befolkningsstyrka, så att Sverige börjar fundera på sitt agerande när man hjälper med miljarder av dollar i kriget mot den Islamiska staten.”

Terrorism kommer inte av utanförskap. Det kommer av värderingar och hat. Det gäller enskilda gärningsmän, såväl som organisationer. Självmordsbombaren i julhandeln 2010 var uppvuxen i Tranås, långt från utanförskapsområden och beskrevs som en person som var social och umgicks med alla. (SvD 14/12 2010). Högerextremisten Anders Behring Breiviks far var diplomat (Expressen 25/7 2011). Hamas – som påminner om IS – har mycket raffinerad finansiering från bland annat Iran och Qatar (AP 18/10 2023).

Att Sverige numera är under konstant hot, att en svensk landslagströja kan vara en riskfaktor och att antisemitismen gör svenska judar otrygga kräver onekligen ett politiskt ledarskap av extraordinär klass. Det börjar i en korrekt analys om varför situationen ser ut som den gör och vem som bär ansvaret för den. Den fortsätter i att dra rätt slutsatser om på vilket sätt Sverige på bäst sätt kan skyddas framgent.

Nuvarande regering har knappast nått fram. Men det är oerhört svårt att finna att Magdalena Andersson gör mer än famlar i mörkret efter svar.