Tomten kommer med vaccin
Coronaviruset ger en annorlunda jul. Det påverkar firandet för många som hade tänkt att samlas till traditionellt kalas med släkt och återförenasmed vänner från förr. Det gör att många som även vanliga jular arbetar inom vård och omsorg får ännu högre arbetsbörda. Andra får tillbringa helgen i respirator på grund av att viruset har angripit just dem.
Virusets oförutsägbarhet i spridning och hur det drabbar enskilda människor är en svår sak. Någon knappt nyser. En annan till synes frisk människa drabbas av lunginflammation med följdverkningar och tvingas till mycket lång väg tillbaka. Andra dör.
Viruset har också kommit att splittra människor och samhällen. Det har skett i synen på hur viruset ska hanteras, i synen på statens makt och i synen på risktagande. Viruset angrep också politiken, det kom att prägla den amerikanska valrörelsen på ett sätt, den svenska inrikesdebatten på ett annat.
Den politiska diskussionen är oundviklig. Att hantera ett virus med pandemivingar handlar alls inte enbart om epidemiologi, än mindre om att det skulle finnas ett självklart expertspår att följa längs hela vägen. Avvägningarna är enormt svåra. Ekonomiska konsekvenser av för hårda eller för mjuka beslut, eller beslut som fattas för tidigt eller för sent blir enorma. De sociala följderna av en samhällsstängning ska vägas mot risken för än mer utbredd sjukdom, pressad sjukvård och död. Staten kan vara för otydlig i sina ingrepp eller ta i så hårt att grundläggande friheter inskränks på ett i längden ohållbart sätt. Eller så kan lagar sättas upp som regeringsmakten kan tillämpa av fel anledning vid fel tillfälle.
Därför kommer coronapandemin att följa med oss långt in under nästa år och åren efter det. Kanske kommer nya kriser till följd av den, sådana som vi ännu inte kan ana eller sådana som det redan finns förutsättningar till. Ekonomiska obalanser kan utlösas av en vårdslös krishantering. En mängd företag och företagare i drabbade kan gå under om kompensationen blir klen eller uteblir. Löften om stora statliga satsningar på sjukvård och äldreomsorg ska genomföras praktiskt och de ska betalas.
Många tror sig veta att det är stora organisationsförändringar på samhällsnivå som ska till. Den senare diskussionen kan med fördel anstå. Idén om att verksamheter som regel sköts bäst på avstånd är tveksam. Riktlinjer och övergripande tillsyn är en sak, detaljstyrning något annat. I en stor byråkrati blir det gärna det senare.
Mitt under pandemin är känslorna som hetast. Ansvarsutkrävande och ansvarstagande övergår lätt till att jaga syndabockar och hitta någon annan att skylla vidare på. Men att det går att ställa krav på de styrande och ledande är demokratins styrka. Det är i kriser deras kapacitet prövas. Ibland kan det vara så att någon annan är bättre lämpad att hålla i rodret.
Drömmen om att alla faktabaserade argument läggs i olika vågskålar för att finna en perfekt balans är just en dröm. Inte ens om det gick skulle alla ha samma uppfattning om balansen. Men mindre personlig prestige och mer vilja att lyssna till de bästa delarna av andras argument ger bättre beslutsunderlag.
Tomten har redan skvallrat om sin bästa julklapp. Den kommer i en kyllåda, väl förpackad. Om några månader kan vägen tillbaka mot det tidigare livet börja.
