Upphovsrätten är inte skäl nog att censurera
Komikern, och numera författaren, Aron Flam hamnade nyligen i klammer med rättvisan eftersom omslaget till hans bok “Det här är en svensk tiger” har misstänkts för upphovsrättsintrång.
Det handlar om Beredskapsmuseet i Skåne, som äger rättigheterna till vad som ursprungligen är illustratören Bertil Almqvists verk från andra världskriget. Flam gör å sin sida gällande att bokomslaget är föremål för undantaget för parodi – något som skulle göra att upphovsrättsbrott inte tillämpas.
Processen som inletts har redan hunnit utmynna i att boklagret har beslagtagits av på polis på förlaget efter husrannsakan, och Flam riskerar nu skadestånd och vite på en halv miljon kronor.
Avvägningen mellan yttrandefrihet och upphovsrätt är svår. Internationella organ som FN och Europarådet anser att de båda är mänskliga rättigheter, men frågan här är hur det bör hanteras när rättigheterna kommer i konflikt. Den svenska tryckfrihetsordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anger explicit att upphovsrätten är undantagna från lagarnas skydd, varför det annars långtgående censurförbudet inte går att åberopa.
Den svenska upphovsrättslagen ställer endast krav på skälig misstanke om upphovsrättsintrång – den lägre misstankegraden – för att mycket ingripande åtgärder, såsom beslag av böcker på ett förlag ska kunna vidtas. Frågan är om svenska politiker verkligen åsyftat att göra polisens befogenheter i detta lagområde så långtgående – särskilt mot bakgrund av vilka verkningar det får på yttrandefriheten.
Den borgerliga opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell spekulerar på sin blogg (11/6) om huruvida beslutet att beslagta böckerna är politiskt motiverade av de känsliga uppgifter om Sveriges agerande under andra världskriget som framkommer i boken. Påståendet är befängt och ett allvarligt misstänkliggörande av svenska åklagares politiska oberoende. Boken finns fortfarande till salu som ljudbok – och ingripandet riktar in sig på omslaget och inte bokens själva innehåll.
Samtidigt är det inte svårt att föreställa sig hur en politiserad statsförvaltning och åklagarväsende skulle kunna använda upphovsrättens företräde framför yttrandefriheten för politiska syften – om vi skulle ha oturen att mindre demokratiskt nogräknade politiker skulle få makten i framtiden. Kanske är blott den risken skäl nog att se över svensk upphovsrätts implikationer för yttrandefriheten. En demokrati där den som ägnar sig åt satir och parodi riskerar censur och miljonviten är nämligen en ganska bristfällig demokrati.
