Utvisa utvisade våldtäktsmän
Högsta domstolen beslutade på onsdagen att en somalisk våldtäktsman ska få stanna i Sverige efter ett par år i fängelse trots tidigare utvisningsbeslut i både tingsrätt och hovrätt – eftersom det krävs ”synnerliga skäl” att utvisa någon som har varit i landet i mer än fyra år.
Men om det inte är ett synnerligt skäl att under åren ha dömts för narkotikabrott och rattfylleri, och förra året ha våldtagit en okänd kvinna som låg och sov, vad är då synnerliga skäl?
Dessutom bedömde två av de fem domarna att 33-åringen inte någon djupare koppling till det svenska samhället. Han var vuxen när han kom, saknar familjeanknytning här, hade sagt upp sig från jobbet på en snabbmatsrestaurang eftersom det var för stressigt och var inneboende hos kompisar.
Men varken brottet eller detta räckte för utvisning. Eftersom han tillhör en minoritetsklan i Somalia, löper han tydligen stor risk att dödas om han återvänder. ”Vid straffmätningen har domstolarna tagit hänsyn till det men som HM skulle lida av utvisning”, stod det i domen (B 5931-18 24/4).” Men finns bevis för det?
Denna dom kommer nu att utgöra prejudikat för hur övriga domstolar bör förhålla sig”, konstaterade Expressen.
Ska alltså fler våldtäktsmän och knarkare få stanna? Det känns minst sagt obekvämt; en sådan vänlig snällism kan få svåra konsekvenser för tryggheten.
Som om detta inte var nog har Migrationsverket rätt att stoppa en utvisning beslutad av domstol om en person fått en livshotande sjukdom, riskerar tortyr, har gift sig eller fått ett barn i Sverige. Det borde i praktiken betyda att man kan komma undan sitt straff genom att påstå sig ha konverterat till en religion, blivit homosexuell eller gjort någon gravid.
Dessutom finns ett annat allvarligt fel i vårt rättssystem, nämligen att personer som har utvisningsbeslut ändå inte kan skickas hem på grund av så kallade ”praktiska verkställighetshinder”, till exempel att landet vägrar ta emot den utvisade.
Sedan en dom i Migrationsöverdomstolen 2009 har det blivit tuffare för utvisade att få använda sig av ursäkten ”verkställighetshinder”; rättstillämpningen har blivit mer restriktiv och beviskraven höga.
Men en utredning som kom 2017 – initierad av Miljöpartiet – föreslog en lagändring som skulle innebära att personer i sådana situationer lättare ska beviljas uppehållstillstånd.
Christina Höj Larsen, Vänsterpartiets talesperson för migration, jublade. ”Det är en väldigt, väldigt bra utredning som har så himla viktiga förslag” (Expressen 4/1).
Maria Ferm (MP) motionerade i riksdagen om att utredningens förslag borde bli lag. ”Att en utvisning inte kan verkställas på grund av skäl som ligger utanför den enskildes kontroll skapar en enorm utsatthet hos personen som hamnar i kläm” (2018/19:2728).
Man kan känna sympati för personer som är genuint utsatta, men reglerna kan få negativa effekter. Bland annat bor i Ronneby två kriminella palestinska bröder, uppvuxna i Libanon, som inte har kunnat utvisas för rån och misshandel eftersom Libanon endast emot utvisade personer som har givit sitt medgivande till att utvisas.
Ska vi bara finna oss i detta? Sverige borde kunna pressa på, bland annat genom att dra in biståndet eller neka libanesiska medborgare att få visum. Våra politiker och myndigheter måste tuffa till sig.
Det är ett allvarligt problem att våra lagar inte tillåter att människor som begår grova brott döms på ett rimligt sätt. De skapar otrygghet för oskyldiga, så hur länge ska det få fortgå? Vem tänker på offren? Vem står på deras sida?
