Våga slåss för svenska värderingar

Ledare ,

Ju fler som bosätter sig här och har en helt annan syn på jämställdhet, åsiktsfrihet, religionsfrihet eller tolerans, desto större är risken att våra friheter begränsas. Vi behöver våga vara stolta och stå starka, ha mod att fajtas och försvara det svenska.

Sverige förändras. Migrationen gör att en allt större andel av svenskarna är födda utomlands, och landet är segregerat, med kulturella och socioekonomiska skillnader mellan områden.

Nationalekonomerna Assar Lindbeck och Mats Persson påpekade nyligen i en debattartikel att 13 procent av dagens befolkning i Sverige nu är födda utanför EU, vilket är den högsta siffran av alla EU-länder. En fjärdedel har utländsk bakgrund, det vill säga att de själva eller båda föräldrarna är födda utomlands. Dessutom fortsätter Sverige att ta emot fler migranter, 119 568 personer fick uppehållstillstånd förra året.

Detta kan få dystra konsekvenser. Enligt Lindbeck och Persson kan invandring utan ekonomisk och social integration leda till ”ett turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle” (DN 5/1).

I helgerna skrev Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, att invandringen och de demografiska förändringarna kommer att genomsyra svensk politik under överskådlig tid (Di 27/12).

Han skrev: ”Klyftor mellan människor skapar, oavsett om de är ekonomiska eller kulturella, ett avstånd ifråga om erfarenheter och värderingar. Blir det riktigt stort minskar möjligheterna till förståelse och samhörighet, och således känslan av att ingå i en gemenskap, med ty åtföljande konsekvenser för möjligheten att upprätthålla en välfärdsstat av den typ som Sverige har haft under lång tid. I värsta fall undergrävs förutsättningarna för själva demokratin.”

Ja, ju mer segregerat samhället blir, desto mer sårbart – särskilt om uppdelningen upplevt som ofrivillig och oönskad. Det idealiska för dem av oss som ser de svenska frihetliga värderingarna som överlägsna är väl att de som har kommit hit väljer att värderingsmässigt bli som svenskar traditionellt är. Men risken är stor att det inte blir så om nyanlända fortsätter att umgås med människor med hemländernas syn. Och risken för det är större ju fler de är. Volymer spelar roll.

När Institutet för framtidsstudiers i våras presenterade en studie om nyanländas värderingar framkom bland annat att toleransen för homosexuella, abort, skilsmässa och sex före äktenskap var betydligt lägre än hos den svenska majoritetsbefolkningen. Många verkade visserligen ha rört sig ifrån sina hemländers värderingar, men inte fullt ut landat i vårt synsätt. Sådant tar tid, särskilt om man inte pressas.

Tyvärr har väl Sverige fegat på den punkten. Våra myndigheter har generöst delat ut bidrag till föreningar som förstärker segregationen, finansierat friskolor som hjärntvättar och – sannolikt av rädsla för att framstå som rasister – avstått från att prata om det problematiska med klaner eller fräsa emot när kvinnor begränsas. Socialstyrelsen gav ut skriften ”Information för dig som är gift med ett barn”, och de hemsidor som man följer på samhällsorienteringen handlar mest om bidrag, arbete och annat praktiskt.

Viljan att tolerera har varit så stark, viljan att hjälpa överträffat självbevarelsedriften. Naiviteten har varit stor. Konsekvenserna blir obehagliga.

Borås kommun tog nyligen fram en rapport om stadsdelen Norrby, som klassas som särskilt utsatt, där man fann både klankonflikter, extremism och hedersrelaterat våld. På en skola uppgavs det att det förekommer mobbing av flickor utan slöja och barn som äter griskött (19/12).

Redan för ett par år sedan gjorde Borås tidning en granskning av området. Integrationspoliser beskrev då hur de ofta mötte människor som sville dela upp flickor och pojkar, exempelvis genom att hindra dem från att dansa tillsammans på en fritidsgård eller genom att kristna och muslimska barn delas upp för att de inte ska leka ihop. ”Ett barn frågade om potatisen var halal”. ”På en annan skola var det barn som inte fick dricka vatten, för det var kristet vatten. Eller använda det när de skulle måla med vattenfärger” (7/4 -18).

När Nyköpings kommun granskade förorten Brandkärr för ett par år sedan fann man tecken på radikalisering i form av bland annat månggifte, moralpoliser och att somaliska regler gäller. Det framgick att förorten blir allt mer sluten med färre polisanmälningar samt att koranskolor tar mycket av barnens fritid.

2020 får man i debatten äntligen prata om både volymer och svenska värderingar utan att bli uthängd som ond, men vi har långt kvar. Det offentliga Sverige måste ha mod att stolt stå upp för fri- och rättigheter, individualism, demokrati och jämställdhet. Vårt land är ju makalöst, och alternativen är ofta icke önskvärda. Moralpoliser, hedersvåld och rättsprocesser utanför den rättvisa demokratin är verkligen inget vi ska välkomna.

Flera kommuner i Skåne arbetar idag med nyanländas värdegrunder. I Landskrona menar kommunen att det handlar om att ”bli tydligare med vad som är förhandlingsbart eller inte” (19/12). Helt rätt. Undervisningen om de svenska värderingarna bör självklart och bestämt ske på sfi, i skolan, förskolan och på alla platser som det offentliga möter de nyanlända.

Fler förändringar påverkar. 1 februari utökas samhällsorienteringen från 60 till 100 timmar och ska handla mer om normer och värdegrund, och vid årsskiftet kom äntligen viss uppluckring av ebo-lagstiftningen, även om det finns farhågor om att den blir tandlös i sin begränsade form. Mer behövs.

Migrationen har varit för omfattande och hanterats vårdslöst. Det påverkar ekonomin, med höga kostnader. Men det viktigaste efterspelet kanske är hur svenskheten kan komma att förändras. Här måste vi alla slå oss på bröstet och säga: Jag älskar att vi får uttrycka åsikter, tro på vad vi vill och leva i frihet så länge vi inte skadar andra. Detta fajtas jag för att även framtida generationer ska få.

.

.

Läs gärna också:

Ledare: Demokratin är under attack

Ledare: Ta inte friheten för given

Ledare: Svenska skolan måste balansera koranskolorna

Ledare: Fajtas för bögarna och judarna

Ledare: Får vi prata om volymer nu?

Artikel av Tommy Möller

Om hur man arbetar i Landskrona

Om utökad samhällsorientering

Artikel av Assar Lindbeck och Mats Persson

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.