GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vi måste tala mer om handlaren i Nybro och hans gelikar

Det talas om nazism, stöveltramp och trettiotalets återkomst som aldrig förr. Men vad ska vi göra åt den allvarliga antisemitismen som har bitit sig fast på många ställen och som till stor del är importerad från Mellanöstern?
Ledare • Publicerad 21 juli 2022
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Många judar vittnar om allvarlig antisemitism i Sverige.
Många judar vittnar om allvarlig antisemitism i Sverige.Foto: Fredrik Persson/TT

Judar kliver återigen fram och vittnar om den utbredda antisemitismen i Sverige.

I en ledarkrönika i Expressen skriver Naomi Abramowicz om hur hon i Nybro mötte en butiksinnehavare som, efter att han sett hennes Davids-stjärna runt halsen, berättade att han skulle kasta ut varenda jude som kom in i hans butik (Expressen den 14 juli).

Någon dag senare, och med anledning av Abramowicz krönika, delar företrädare för Judisk ungdom i Jönköping med sig av hemska upplevelser av antisemitism. De vill göra offentligheten uppmärksam på att allvarlig antisemitism inte bara är ett fenomen i Malmö utan även i medelstora svenska städer som Nässjö, Jönköping, Kalmar och Nybro.

De berättar om någon som tände en tändare i ansiktet och sa att hen ville ”göra färdigt Hitlers jobb”. Klasskompisar som gör Hitler-hälsningar. Vid ett annat tillfälle någon som hotade med att bränna upp familjens bil. ”Flera av oss har bytt skola. Någon flera gånger om”, skriver de (Expressen den 20 juli).

”Djupt rotade attityder och värderingar är inget som försvinner bara för att man åker Öresundsbron, får ett svenskt pass eller får ett förstahandskontrakt på en lägenhet.”
Anders Gustafsson

Sorgligt nog har vi vid det här laget hört liknande vittnesmål om och om igen under lång tid nu.

2015 gav sig Uppdrag granskning-reportern Petter Ljunggren, iklädd kippa och Davidsstjärna, ut på olika platser i Malmö för att undersöka hur livet tedde sig för den som öppet visar att hen är jude. På Möllevångstorget blev konfrontationen omedelbar. På Rosengård angreps teamet först av en hel mobb och när de flydde från platsen utsattes de för äggkastning från lägenhetsfönster (Expressen den 21 januari).

Andra vittnesmål om allvarlig antisemitism som nästintill omöjliggör judiskt liv i Sverige råder det ingen brist på. Det är bara att gå in på Google och söka och förfäras.

Uppmärksamheten och engagemanget kring antirasism i Sverige är samtidigt stor. I TV-debatter talar Miljöpartiets Per Bolund om de blåbruna, med tydlig referens till trettiotalets politiska händelseutveckling och idéarv. Sverigedemokraternas mörka förflutna upptar spaltmeter efter spaltmeter, inte minst nu i anslutning till att partiet presenterat en vitbok över dem som grundade partiet.

Ja, det talas och skrivs om nazism och stöveltramp och trettiotalets återkomst som aldrig förr. Och det är inte något fel i att vare sig prata och skriva om SD:s idéer och partiets historia. Men vad ska vi göra här och nu åt den utbredda antisemitism som omöjliggör normalt judiskt liv, som att exempelvis bära Davids-stjärna eller Kippa offentligt på många ställen i Sverige?

I Mellanöstern finns en mycket utbredd antisemitism. I takt med att människor från dessa länder invandrat till Sverige har antisemitismen blivit mer utbredd här. Detta är i sig inget konstigt: djupt rotade attityder och värderingar är inget som försvinner bara för att man åker över Öresundsbron, får ett svenskt pass eller får ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Men att denna antisemitism inte kommer från skinheads, nazister eller sverigedemokrater har samtidigt både gjort det svårare att prata om och svårare att agera emot den.

Gång på gång uttalas fraser som ”aldrig igen” och ”vi ska aldrig glömma” när det kommer till förintelsen och antisemitism. Men vad ska politikerna konkret göra här och nu för att förbättra situationen för Sveriges judar?

En bra början är nog att tala mer om handlaren i Nybro och hans gelikar.

Anders GustafssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.