Vibrerande vägmarkeringar ger säkrare vägar
Nu handlar det inte bara om att måla linjer som reflekterar ljus utan som dessutom väcker sovande förare.
– Utvecklingen har exploderat under de senaste tio åren, mycket tack vare arbetet med nollvisionen, säger Gunnar Larsson på Vägverket Produktion.
Vägmarkeringarna har levt vid sidan om vägarna både i bokstavlig och symbolisk mening sedan 50-talet. Då målade man de första markeringarna i kurvor för att skilja trafiken åt just där.
Sedan märkte man att det var bra för trafiksäkerheten och börja måla markeringar både i mitten av vägbanan och vid sidorna. Men så värst mycket utveckling har egentligen inte skett förrän under de senaste tio åren.
På 60-talet började man måla ett tunt skikt med små glaspärlor på den vita markeringarna. I mörker reflekterar glaspärlorna strålkastarljuset från bilarna i mörker. Men skiktet utsattes snabbt för slitage och i stället började man blanda pärlorna i färgen.
Problemet med den typen av markeringar är att det inte fungerar i regn.
– Nej, när det läggs en våt film över ytan så studsar ljuset från bilen i stället för att reflekteras. Det är därför man ibland kan uppleva att vägmarkeringarna inte syns i mörkret vissa kvällar, säger Gunnar Larsson som är ansvarig för allt arbete med vägmarkeringar i Sverige som Vägverket Produktion utför.
För att komma tillrätta med problemet testades en ny typ av kortare, tvärställd sidolinje i slutet av 70-talet. Genom att göra intervallet mellan markeringarna kortare och ställa dem på tvären fick man fler ytor som kunde reflektera strålkastarljuset även vid vått väglag.
Men snabbt märkte man att linjerna förstördes av plogningsmaskinerna under vintern. Därför målades en heldragen linje innanför de tvärställda. Syftet var egentligen bara att skydda de tvärställda linjerna. Så föddes den så kallade kammlinjen, eller kammflexlinjen som är det korrekta namnet. En vägmarkering som kom att revolutionerna synen på vita linjer.
För det visade sig nämligen att de tvärställda linjerna hade en oönskad sidoeffekt: De skapade en ganska otrevlig brummande vibration i bilen.
– Men det visade sig ganska snart att det trafikanterna reagerade på var ljust vibrationerna, inte linjens reflekterande egenskaper, säger Gunnar Larsson.
– Det var vibrationerna som gjorde att trafikanterna reagerade när de kom för långt ut mot vägrenen, det var vibrationerna som gjorde att man tittade upp från handskfacket eller vad det nu var och insåg att man måste styra upp bilen. I dag är kammlinjen på väg att ersättas av en ny slags vägmarkering kallad Rumbleflex. Det är en tvärställd sidmarkering där man först fräser ur vägbanan innan man målar markeringen.
– Det gör att man både får bra reflektion från markeringen och en tydlig vibration. Vibrationen är mindre än vid de gamla kamlinjerna, men väldigt tydligt och ger ett lågfrekvent ljud. (TT Spektra)Thomas Arnroth
thomas.arnroth@ttspektra.se