Akutsjukvård utan remiss
Hur står det egentligen till med sjukvården? Den frågan ställer sig Ulla, efter att en bekant till henne varit ute på något som närmast kan beskrivas som en sjukvårdsturné. Mannen blev i helgen hastigt sjuk och åkte därför till sin vårdcentral. Där kunde personalen dock inte ta emot honom. Istället hänvisades han till jourläkarcentralen. Men den var inte öppen, så mannen och hans fru tog sig till Citykliniken. Där var det också fullt, så paret hänvisades vidare till akuten på sjukhuset. Fast inte heller där fick mannen först hjälp. Detta eftersom han inte hade remiss. – Men personalen såg att mannen var dålig, så till sist ordnade akuten en remiss via en annan vårdcentral, berättar Ulla, som reagerar starkt på det inträffade. – Man ska väl inte behöva remiss för att få hjälp på en akut. Vad är det för trams? Björn Nilsson, enhetschef på akutmottagningen på Centralsjukhuset, känner inte till just det här fallet, men håller med om att det låter lite märkligt. Han förklarar att den normala vägen till akuten är att den som blir sjuk tar kontakt med sin vårdcentral eller Citykliniken, som skriver en så kallad akutremiss. Orsaken till systemet med remiss är att undvika att de som inte är riktigt akut sjuka skapar långa väntetider på akutmottagningen. – Men är man så dålig att man snabbt behöver hjälp kan man givetvis komma hit, betonar Björn Nilsson. Vi kan inte neka någon hjälp. Däremot kan vi hänvisa till exempelvis jourläkarcentralen om det handlar om en åkomma som inte är så akut. Illa ställt är det med de offentliga toaletterna i staden, anser en uteliggare i Kristianstad. Förr var toaletterna perfekta, men nu är underhållet av dem eftersatt, säger uteliggaren, och påpekar att det här är en viktig fråga för honom och hans olycksbröder. – När härbärget är stängt och det är kallt ute är det skönt att kunna krypa in någonstans, konstaterar han. I den offentliga toaletten vid Västra Boulevarden tränger vatten upp ur golvet så att det luktar avlopp, berättar uteliggaren. Golvvärmen är sönder och toaletten står och spolar hela tiden. Britta har synpunkter på ”följetongen” sophanteringen i Östra Göinge kommun. Hon bor på Väster i Knislinge, där tunnorna ska tömmas i dagarna. Men inte allas tunnor, hävdar Britta. Många är befriade och sparar därmed cirka 2200 kronor per år. De ska kompostera sitt avfall själva. – Men istället går tanterna iväg med sina potatisskal och annat hushållsavfall till återvinningskontainrarna i området. Det bara kastas mellan kontainrarna och sedan får andra ta hand om det, berättar Britta, som tycker att det är fel att vissa smiter undan både betalning och ansvar på det här sättet. Kenneth Liedman, administrativ chef på tekniska kontoret, konstaterar att sophanteringen är en infekterad fråga i Östra Göinge. Han medger också att missbruk liknande det som Britta beskriver kan förekomma. – Men den som ställt sig utanför renhållningssystemet får inte utnyttja de delar som bekostats av allmänna medel, säger han. Den administrativa chefen berättar att 350 hushåll i Östra Göinge idag har dispens från renhållningssystemet och därmed är befriade från sophämtning. Kommunfullmäktige har dock beslutat att, eftersom en ny renhållningsordning har antagits, samtliga dispenser ska omprövas. – Det arbetet pågår och man kan misstänka att dispenserna blir färre i framtiden, säger Kenneth Liedman. Kalle i Ovesholm reagerar på en annons i Kristianstadsbladet, där tidningen erbjuder ger möjlighet till annonsering inför bland annat ”Mårten Gås”. Så kan man inte skriva, säger Kalle: – Det är Mårtensafton som firas, och ibland sägs också Mårtensgås. Men inte Mårten Gås. Det är någon jäkla stockholmare som fått för sig att det är gåsen man firar. Men ”skyldig” till felaktigheten är faktiskt en man med båda fötterna fast förankrade i den skånska myllan, Kristianstadsbladets annonschef Richard Lindeberg. Han har läst och godkänt annonsen. – Tyvärr har det skarpa ögat missat vid korrekturläsningen. Jag beklagar det, säger Richard Lindeberg, med kinderna svagt rodnande. Tarja i Bromölla är riktigt irriterad i ett brev till redaktionen. Orsaken till hennes ilska är en händelse i samband med Halloweenfirande i lördags. Då kom ett gäng utklädda ungdomar hem till henne och sa ”bus eller godis”. Eftersom Tarja och hennes familj var på väg hemifrån förklarade de att de inte hade något godis att ge. När de kom hem senare var en av dotterns pumpor borta. Den hittades senare hos grannen, sönderslagen. – För oss vuxna är en pumpa ingenting, men för min dotter var det väldigt jobbigt. Hon hade gjort ett fint jobb och var mäkta stolt över sitt konstverk, skriver Tarja. Det här är inget bus utan ren vandalisering.
