Alla de stora premiärerna
Ny bok. Den kände tidningsmannen Gustaf von Platen har haft och har en produktiv pensionärstillvaro. Förutom att njuta tillvaron i Frankrike, dock numera hemflyttad, har han skrivit memoarböcker, gett ut en Stig Ahlgrenvolym med ett utmärkt förord om denne ”Sveriges kvickaste karl” och lite annat smått och gott.
Hans nästsenaste alster är boken Premiärer med undertiteln ”Succéer och fiaskon: triumfer och tragedier”. Det visar sig nu, att han också under alla sina yrkesverksamma år närt en teaterdröm - att bli regissör. Han förverkligar den i sin bok genom att söka sig till teaterhistoriens mest omskrivna premiärer och bevaka dem som teaterintresserad journalist.
Han väljer exempel så långt tillbaka som Shakespeares Hamlet som fick sin succépremiär 1601 och Molières Tartuffe, som fick ett mer blandat mottagande. Kyrkan kände sig träffad av angreppet på hyckleriet. Som hämnd försökte den vägra Molière en kristen begravning.
Ofta sväller författarens premiärskildringar ut till kulturhistoriska målningar som över nämnda Shakespeare och Molière och de är mycket underhållande att läsa. Ibland fingerar han intervjuer, som den han gör med August Strindberg i Ouchy i juni 1884. Han sätter nya frågor till givna svar i brev som Strindberg skrev 1884. Så får Strindberg frågan om det är bra att Sverige gått med i EG. Kanske inte ett helt lyckat grepp.
Andra stora premiärsuccéer som beskrives är Tolvskillingsoperan 1928 i Berlin och Råttfällan i London den 25 november 1952. Den senare behövde dock några föreställningar innan succén var ett faktum. Sedan blev den ”the most longrunning play” och vi får veta en mängd kuriosa kring denna sagolika succé. Så till exempel att den ursprungliga revolvern, som kommisarie Trotter drar i andra akten, nu hänger på Victoria and Albert Museeum i London inropad på en auktion för 600 pund.
Bland de verkligt omskakande premiärerna är den på Stravinskijs Våroffer med koreografi av Vaslav Nijinsky. ”Det kändes som teatern drabbats av en jordbävning”, berättar en av dem som satt i salongen den 29 maj 1913 på Elyséeteatern i Paris. Gustaf von Platen beskriver med inlevelse hur de olika smakkulturerna drabbade samman i öppna och vilda slagsmål denna teaterkväll när det moderna bokstavligen försökte slå sig fram.
Ett svenskt exempel är Karl Gerhardrevyn Gullregn med den pärla inom kuplettkonsten, som heter Den ökända hästen från Troja. Den gjorde succé vid framförandet, men blev en stötesten för regeringen och det är både tänkvärt och roande att läsa om alla Karl Gerhards knep att kringgå förbudet att ”spela förbjuden musik”. Till slut insåg tyskarna att de gjort sig löjliga och slutade protestera.
Det är som sagt en underhållande och lättsmält bok som Gustaf von Platen skrivit. Dock tycks mig slutexemplet Brevet från Bunkern med Lars Noréns 7:3 och de efterföljande händelserna inte riktigt passa in i sammanhanget. Det blir en alltför allvarstyngd och komplicerad materia som läggs ovanpå det lättsmälta.
Hans Holmberg
