Är Ryssland bara för ryssarna?

Ryssland är en nation som präglats av expansion vilket givit landet en enorm landyta som är nästan dubbelt så stor som USA:s och Kinas eller 38 gånger så stor som Sveriges. Om 25 år beräknas Kinas befolkning vara 1570 miljoner, Indiens 1385, Pakistans 233, Bangladesh 180, Irans 112 och Filippinernas 113. Med andra ord beräknas det om 25 år bo cirka 4000 miljoner människor i bältet norr om Indonesien men söder om Rysslands gränser. Inom loppet av 25 år beräknas Rysslands befolkning sjunka till ”ynkliga‰” 130 miljoner. Det finns uppgifter på att befolkningen kan vara så låg som 90 miljoner år 2050. Idag har 1500 miljoner människor inte tillgång till rent färskvatten och undernäring drabbar omkring 1000 miljoner människor. Jag vill inte låta som en ny-malthusiansk domedagsprofet men även med framsteg inom teknologi och genteknik kan vi inte vänta oss att problemen minskar nämnvärt om 25 år då befolkningen i de fattiga länderna blir 2000 miljoner större än idag. Även om situationen inte förvärras om 25 år, blir avståndet mellan kaos och ordning kortare – det vill säga fler människor riskerar att drabbas vid händelse av missväxt, naturkatastrofer, krig, klimatförändringar etcetera. Vad har människor gjort sedan urminnes tider när de drabbas sådana vedermödor? De dör, får det hårt eller flyttar. Ryssland har en 2000 kilometer lång gräns med Kina. I Rysslands Amurregion, med en storlek av Kaliforniens yta, bor det ungefär en miljon människor; tvärs över Amurfloden till Heilongjiangprovinsen i Kina bor det ungefär 38 miljoner människor, vilka brukar varje odlingsbar areal. Detta kan ställas i kontrast mot att i hela den asiatiska delen av Ryssland bor det mindre än 40 miljoner människor. Det finns redan många kineser och koreaner som tagit sig över gränsen till Ryssland för att stanna där. I ljuset av detta är det naturligt att dra den logiska slutsatsen att Ryssland kan komma att stå inför en invandring av miljontals asiater. Det fattiga Rysslands rikedom är just dess stora landområden. Det är svårt för mig att sia om ryssarna kommer att välkomna invandrarna eller göra allt i sin makt för att hålla dem borta. I en rysk stad, Blagosjtjensk, som har ungefär 200000 invånare och gränsar till Kina sa Vladimir Putin förra året i ett tal till stadsborna att inom några decennier kommer ryssarna att tala kinesiska, japanska och koreanska om ingenting konkret görs snart. Utifrån Putins tal verkar det som om ryssarna helst inte vill se en massinvandring från andra asiatiska länder. Vi kan definitivt räkna med att det kommer att bli högaktuellt med livliga debatter om huruvida ett folk, en nation, ska ha ensamrätt på sin landyta. Mot denna bakgrund kan synen på rätten att bo i ett land mycket väl komma att skifta till att gälla alla oavsett nationalitet. Folk från tätbefolkade och fattiga länder kan mycket väl komma att kräva att få bosätta sig i Ryssland och självklart även andra glest befolkade länder i världen, däribland Sverige. Det finns starka krafter som menar att det är en mänsklig rättighet att få välja var i världen man vill bosätta sig. Vi har också börjat se början på hur interna nationella intressen allt oftare tvingas lämna plats för globala intressen. Jag skönjer endast två utvecklingar; antingen en tilltagande nationalism och hårt bevakade gränser eller en global solidaritet och öppna gränser. Frågan som i synnerhet Ryssland säkert kommer att få tackla inom en överskådlig framtid är: ska 130 miljoner eller, längre fram i tiden, 90 miljoner ryska medborgare ha ensamrätt på det enorma Ryssland med sina naturtillgångar och i allra hög grad såväl dess bördiga jordarealer som färskvatten? ROBIN TRNOVSKY