Att låta sig omfamnas av

Marianne Fredriksson: Älskade barn (Piratförlaget) Marianne Fredrikssons nya roman Älskade barn, har redan föregåtts av viss uppmärksamhet. Titeln sammanfaller med Marianne Jeffmars roman från mitten av 80-talet. Om det kan man mena vad man vill som att mer än en läsare lär bli nyfiken på Jeffmars ganska bortglömda roman, och att titlar är mer eller mindre möjliga i dubblettform. Det kan bara finnas en Gösta Berlings saga. Marianne Fredriksson är en av våra mest uppskattade samtida författare, översatt till 38 språk och bland de tio bäst säljande författarna i världen, enligt uppgift. Det är intressant att se hur ett proffs jobbar. Redan i första meningen övertygar författaren läsaren om att här finns en intressant historia (eller konflikt om man vill): ”Hon var på väg norröver för att tala om för sin mor att hon skulle föda ett barn men inte hade för avsikt att gifta sig.” Med andra meningens början ”I storstan hade sensommaren ännu stått mörkgrön, men strax norr om Sala flammade de första röda stråken i lönnarna…” begriper man att denna historia kommer att berättas så inlevelsefullt och bra som det bara är möjligt. Läsaren drar en lättnadens suck, lutar sig tillbaka och låter sig omfamnas av berättelsen – lyssnar och litar till berättarrösten. Den berättar om Katarinas och hennes närmaste: modern, den misshandlande mannen hon väntar barn med, brodern, svägerskan och fadern. Katarina genomgår en utveckling. Alla som fått barn vet att man gör en omvärdering och skattning av den egna uppväxten och de relationsmönster på gott och ont man tagit med in i vuxenroller och funktioner – det sociala och psykologiska arvet. Katarina blir medveten om moderns roll som kvinna och om sitt eget arv. Också för modern innebär Katarinas nya liv en inre resa. Det är på något sätt typiskt Marianne Fredriksson att ge oss ett relationsdrama där mönster och roller först känns givna. Men här finns ett kärleksfullt trots. Arvet kan styra oss så länge vi är omedvetna, men i samma stund vi blir medvetna om våra mönster öppnas möjligheter: lev enligt det gamla mönstret – eller gör ett annat vägval. Djupast är det alltså en roman om personligt ansvar för livet och hur man utifrån det förhåller sig till sina medmänniskor. Sammantaget är Älskade barn en himla trevlig läsupplevelse, en bok man längtar till när man har annat att göra! ELISABET NORIN