Barbara är naturens reservmamma

Att rädda livet på vilda fåglar och djur är en grannlaga uppgift, noga reglerad både av organisationen KFV självt och av myndigheterna med länsstyrelsen i spetsen.

–Verksamheten får absolut inte bli något Skansen, tanken är ju att de räddade djuren skall tillbaka ut i naturen, förklarar Barbara Andersson när vi träffas hemma i hennes rehabiliteringsanläggning ”Torpet” ute i Hammar.

Därmed sagt att allmänheten inte har tillträde, ja att så få människor som någonsin är möjligt skall hantera de omhändertagna djuren.

Barbara tar fram tillståndet från länsstyrelsen som visar att hon och KFV får ta hand om och hålla vilda fåglar och småvilt i hägn för rehabilitering. Men i varje enskilt fall skall polis underrättas, man skall föra noggranna journaler, veterinär utöva tillsyn o s v .

Barbara Andersson igen:

–”Torpet” här är ett komplement till föreningens stora anläggning ”Gläntan” på Ryssberget. Och det är fortfarande Stefan Gabrielsson som har huvudansvaret för rehabiliteringsarbetet i samråd med veterinären Lena Martinsen.

Som ni förstår handlar det om mycket ideellt arbete. Det här är inget man tjänar pengar på, tvärtom. Ja, det står till och med inskrivet i villkoren att man varken får sälja, byta eller ens visa djuren för allmänheten.

Just nu försöker Barbara Andersson och hennes KFV-kamrat Hans Brunemark rädda livet på fem pyttesmå oerhört söta ekorrungar och två inte mindre bedårande harpaltar. I båda fallen handlar det om att djurens ”barnkammare” ute i naturen ödelagts av människor.

Nej, det skedde inte medvetet, absolut inte. I ekorrungarnas fall upptäckte människan för sent deras bo när man fällde ett träd. Och harpaltarna föll offer för den ständiga konflikt som råder mellan djur och åkerbruk.

Men i stället för att lämna de nyfödda åt sitt öde tog man i båda fallen hand om ungarna och såg till att de hamnade under god omvårdnad. Ja, i harpaltarnas fall såg bonden till och med till att det kom fram lämplig mat – litet syrad mjölknäring för lamm i form av ”Lammolact” visade sig vara en alldeles utmärkt ersättning till modersmjölken...

Det är matdags när Kristianstadsbladet finns på plats. Hans Brunemark tar vant fram en av harpaltarna och bjuder nappflaskan till dess mun. Nu startar ett intensivt sugande. Samtidigt fångar Barbara in en av ekorrungarna, den måste matas via en spruta:

–Det ser ut som om de skall klara sig allihop. Fyra hade inte ens öppnat ögonen när vi fick dem och ingen av dem vägde mer än runt 80 gram. Nu har de tagit sig och börjar bli riktigt pigga.

Hon berättar också om hur man både avmaskat och avloppat de små liven, oftast en nödvändighet när det gäller vilda djur.

Barbara förklarar att nästa steg blir att börja träna ekorrungarna att sitta på bakbenen och äta själva.

–Och så måste de förstås få lära sig klättra också. Det kommer att ske ute i voljären när det blivit litet varmare.

Harpaltarna har också vuxit till sig rejält. När de togs om hand vägde de knappt hektot var. Nu har de mer än fördubblat sin vikt. Och när de nått kilosstrecket sätts de ut i det verkliga tuffa livet igen i samma marker de kom från.

–Meningen med rehabiliteringsarbetet är att återge djuren dess frihet. Varje fall bedöms enskilt i samråd mellan veterinär och rehabiliterare. De som på grund av skada eller sjukdom inte bedöms kunna klara det, tar vi bort.

Varför håller man på med det här arbetet?

Barbara Andersson tittar på mig och verkar först nästan oförstående inför frågan. Men så kommer det snabbt och bestämt.

–För att hjälpa och skydda djuren förstås. Vi människor har en skyldighet att göra det eftersom vi genom åren gjort så många och stora ingrepp i naturen.

ulf.matson@kristianstadsbladet.se

FOTNOT: Katastrofhjälp - fåglar och vilt (KFV) har postgironummer 59 27 66 - 0. Medlemsavgiften är 50 kronor per år.

Åtta goda råd

1. Djurungen skall aldrig betraktas som övergiven om inte mamman påträffats död.

2. Misstänks en fågelunge eller fågelkull vara övergiven skall den övervakas på långt håll under många timmar för att konstatera att den inte matas. Har du inte tid göra det så betrakta den inte som övergiven.

3. Alla vilda djur har en ägare, vanligen är denne jakträttsinnehavare. Att ta hem döda djur kan betraktas som tjuvjakt.

4. Vilda djur får inte tas hand om under mer än 48 timmar. Dessa kan vara förödande för en unge om du saknar kunskap.

5. Tänk på att föräldrarna är bäst på att föda upp sina ungar. I vissa fall duger dock fosterföräldrar.

6. Vid minsta tvekan ta alltid kontakt med någon som kan arten innan du tar in en unge som du tror är övergiven.

7. Fler djurungar dör varje år på grund av missriktad djurvänlighet än för att folk låtit bli att ingripa.

8. Tron att djurungar som rörts av människor inte accepteras av sina föräldrar är felaktig.

fakta

n Totalt 129 fåglar och 28 övriga djur omhändertogs av KFV under år 2000. Bland dem kan nämnas fyra berguvar, en bivråk, fyra hägrar, nio kattugglor och en kungsörn. Vidare 14 igelkottar, sju ekorrar samt hare, kanin, mård och rådjur. 53,8 procent av alla omhändertagna djur överlevde.