Barnböcker ges nytt liv
UNG BOK. ”Det som alla Ulf Starks böcker har gemensamt är att när man läser dem blir man som en clown på cirkus. Munnen skrattar och ögat gråter.” Det träffande citatet är hämtat ur Barn- och ungdomsböcker genom tiderna av Lena Kjersén Edman (Natur och Kultur, 2002), en personlig och högst läsvärd litterturhistorisk översikt.
Författaren är fil dr, författare och en populär föreläsare i barnlitteratur. För sitt läsfrämjande arbete har hon bland annat fått Svenska Barnboksakademins Eldsjälspris. Det är alltså med gedigen bakgrundskunskap hon griper sig an verket att skriva barnbokens historia.
Boken är indelad i tre större avdelningar. Den första har rubriken ”Barnböcker förr och nu – mest förr” och börjar med, vad som allmänt räknas som den första svenska barnboken ”Een sköön och härligh jungfrwspeghel” från 1591 av Conrad Porta. Via Upplysningen och Romantiken förs detta avsnitt fram till våra dagar.
Trots mängden av namn och titlar är det spännande läsning. De personliga iakttagelserna ger minnesvärda aha-upplevelser, som när författaren jämför den tyska barnboken Struwwelpeter från 1845 med 1970-talets Alfonsböcker. Från att barnen skulle vara de vuxna till lags får nu de vuxna lära sig se barnens behov.
Andra avdelningen heter ”1900-talet i Sverige – barnets århundrade”. Här berättas om den svenska barnbokens guldåldrar. Både den som inföll vid sekelskiftet med namn som Elsa Beskow och Selma Lagerlöf och den riktigt genomgripande efter andra världskriget slut.
1945 debuterade Astrid Lindgren, Tove Jansson, Lennart Hellsing och Hans Petersson, författare som kom att påverka de följande femtio årens barnboksutgivning i Sverige. ”Böcker för olika åldrar” är titeln på den tredje avdelningen, som alltså är en genomgång av olika typer av barnböcker från småbarnsberättelser till ungdomsromaner.
Det knallröda omslaget med sin läsande pojke ger boken en lockande förpackning. Även inuti finns färggranna illustrationer över hela sidor och uppslag. Mindre bilder och citat ryms i den breda marginalen som även upptas av citat ur de beskrivna böckerna. På så sätt leder ett snabbt bläddrande i boken till att väcka intresse för en noggrannare läsning.
Den personliga, bitvis kåserande, stilen gör boken lättläst och sträckläsningsvänlig. Korta, men mycket tänkvärda funderingar kring olika böcker leder också till att jag som läsare, kommer att se böckerna ur ett nytt perspektiv nästa gång jag får dem i min hand. Om en bilderbok av Olof och Lena Landström heter det till exempel ”Antagligen existerar det bara en enda bok som är glad i början, glad i mitten och glad i slutet. Denna genomlyckliga berättelse är Nisse hos frisören.” Visst får man genast lust att läsa boken?
Lena Kjersén Edman har plockat ut det bästa av barn- och ungdomslitteraturen genom tiderna. Här påminns man om äldre böcker som kommit i skymundan för nyare litteratur. En sådan är till exempel Sotarpojken av Lisa Tetzner, en bok som är lika sentimental och spännande som Harry Potter-böckerna.
Visst saknar jag en del författare och titlar trots det myller som finns. Catarina Kruusval, som gjort text och bild till en serie småbarnsböcker om flickan Ellen finns inte med och bland nyare författare saknar jag Ylva Karlsson. När Örnis bilar av Carl Johan de Geer tas upp, undrar jag varför inte Halvan och Mulle Meck får vara med. Men deras författare Arne Norlinoch George Johansson nämns i andra sammanhang och den här typen av verk utgörs med nödvändighet av ett personligt urval.
Tyvärr finns det ingen litterturförteckning så man får själv ta reda på liknade verk att komplettera med. Sådana skulle kunna vara Möte med barnboken av Lena Kåreland, I barnbokens värld av Ingrid Nettervik och 3-bandsverket Ord och bilder för barnav Lars Furuland,Mary Ørvig och Sonja Svensson.
Av bokens baksidestext framgår att den bland annat är tänkt att användas i lärarutbildningar av olika slag. Det är bara att gratulera dem som får Barn- och ungdomsböcker genom tiderna som lärobok.
Yvonne Pålsson
