Annons
Nyheter

Bilbingo – en nöje i sommarkvällen

På en given signal börjar signalhornen att tjuta. På den gräsklädda fotbollsplanen har ett 50-tal bilar parkerats och i eller runt dem sitter fullt av förväntansfulla bingospelare som drömmer om kvällens högvinst på 10000 kronor. Det är tisdagskväll på Blekevallen – och dags för Vanneberga IF: s bilbingo.
Nyheter • Publicerad 26 juni 2001
Bilbingo i Vanneberga. Högtalaren sprider utroparnas röster över idrottsplatsen, och bland bilarna tutas det friskt från dem som fått bingo, fem nummer på rad. Bilder: LASSE OTTOSSON
Bilbingo i Vanneberga. Högtalaren sprider utroparnas röster över idrottsplatsen, och bland bilarna tutas det friskt från dem som fått bingo, fem nummer på rad. Bilder: LASSE OTTOSSONFoto: 

En bolltuta som en familj tagit ut tillsammans med campingstolarna tjuter ihållande. Bingo, fem på rad, och Bertil Hansson springer på raska ben fram till brickans ägare på fotbollsplanen.

Bertil Hansson är kassör i Vanneberga IF. Det märks den här kvällen. Ur fickan drar han fram en tjock plånbok med gummisnodd om. I den gula walkie-talkien kontrollerar han brickans nummer med Torsten Edvardsson, som sitter i stugan och rabblar upp nummer som ekar ut genom högtalarsystemet.

Annons

– Det blev en vinst på 200 kronor den här gången. Men eftersom det var två som hade bingo nu får de dela på det, 100 kronor var, förklarar Bertil Hansson efter att ha delat ut en sedel ur plånboken.

Även inne i klubbstugan har en av de omkring hundra bingospelarna fått ta emot en sedel från en av funktionärerna. Bilbingo är rena vinstmaskinen för föreningslivet. Bara i fjol gav det Vanneberga IF en inkomst på 104000 kronor, en niondel av den totala omsättningen. Inte undra på att de arrangerat bilbingo i sju års tid.

Den här kvällen var dock arrangörerna oroade för om det skulle komma deltagare överhuvudtaget. Leif ”Loket” Olsson körde bilbingo i Glimåkra och Vanneberga IF undrade vad de skulle matcha med. Ändå var det minst 50 bilar inne på planen, och nästan lika många utanför.

Blekevallen har fördelen att spelarna inte måste ha bil med sig. Det går precis lika bra att sitta inomhus. I cafeterian jobbar bland andra Marita Henningsson – lika ideellt som alla andra – och kokar kaffe, serverar bullar och mackor och annat tillbehör till sugna gäster.

Bilbingot startar vid 19. Men redan halvtimmen innan dyker karavanen av utövare upp på Trolle Ljungby-vägen. Vid infarten står Clas Olsson och delar ut plastpåsar till alla bilister. Att användas för använda brickor.

Ett par minuter i sju på kvällen äntrar Torsten Edvardsson mikrofonen som finns framför nummergeneratorn i huset. Mikrofontestet körs, liksom provet av bilarnas tutor. Det är då kakafonin av signalhorn och bölanden drar igång och skrämmer bort de sista av de nyfikna djur som eventuellt ställt sig på behörigt avstånd för att studera de, i sitt tycke, märkliga varelser som samlas på detta vis.

På en solstol utanför en Volvo sitter Inger Persson från Bromölla och väntar på att utropen ska börja.

– Jag börjar min semester i morgon, så det här är en bra avkoppling inför det.

Bilbingo är ett billigt nöje som hon och väninnan åker på ibland.

Längre bort sitter Staffan Bennäs och Siv Månsson från Hässleholm. På filten på marken har de lagt bolltutan, redo att pipa vid vinst. Jämte flankeras de av den yngre generationen, i form av familjen Ronny Olofsson, Åsa Blad och barnen Jennie och Jessica Blad.

Annons

– Det är premiär för oss, säger Ronny Olofsson. De andra ”lurade” med oss. Nu har de förklarat för oss hur spelet går till, så jag tror vi förstår det hela.

Annars är stilarna lika varierande som bilmärkena och åldrarna. De rutinerade vet var det är skuggigt, solbadarna står mitt på planen. En del sitter kvar i bilarna för att lyssna på stereon medan äkta hälften spelar bingo, andra har satt upp filtar i bilrutorna för att skydda mot solens gassande strålar.

De riktigt rutinerade behärskar flera brickor på en gång och har inga bekymmer att hänga med utroparens rabblande.

– Jag jobbar själv som utropare i Bromölla, för bingoalliansen och föreningslivet, så jag är van vid bingo, förklarar Jenny Åfeldt som sitter på en vilstol jämte en öppen bildörr. Med en tjock filtpenna sätter hon en tydlig prick på varje nummer som ropas upp, i kanten markerar hon när raderna är färdiga. Men den här kvällen har hon inget riktigt flyt. Det är det 45: e draget som är viktigast. För varje spelomgång halveras vinsten när utroparen kommer till den 46:e siffran. Mest spänning skapar detta kring sista utropet vid halvtio-tiden på kvällen, när bingot gäller hela spelplanen och det står 10000 kronor på spel. Oftast halveras prissumman och det blir bara 5000 som delas ut – ibland får flera dela på summan.

– Det har varit någon gång som vi delat ut 10000 kronor. Men för det mesta är vinsterna under 5000, säger Bertil Hansson innan ett signalhorn fångar hans uppmärksamhet – och han lommar iväg bort över planen, med den gummisnoddsförsedda plånboken i handen.

clifford.johansen

@kristianstadsbladet.se

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons