Blodfattig och underbar

Nyheter • Publicerad 1 juli 2002

Rätten att få känna sig krasslig. Inte bara som Molières löjligt inbillade sjuke, utan sant överkänsligt blodfattig och svag. Precis som Hans Castorp, däruppe på sitt tbc-pensionat, i Thomas Manns oändliga Bergtagen. Ja, just så krank som Castorp. Så exakt invirad i kamelhårsfiltar på verandan och med kvicksilvertermometern i munnen. Så drönande, tillvänd sitt ynkliga mående. Kroppsskåderiande. Med händer över halsen – mandlarna är något svullna! Sväljande – visst gör det ont! Och termometern i lampans starka sken – vilken feber jag har! Så ta hand om mig, när jag inte orkar. Bär min trötta lekamen till människor, till musik. Vederkvick mig med kärlek och sömn. Gör mig levande, se min ynkedom! Men utan förakt. ”Jag är så underbart svag just nu”. I dessa dagar en tunn veke, då endast dina famntag, din mjukoljade röst, kan stryka elden över mig. HANNA HALLGREN Fotnot: Det här är del 3 av 6 i sommarens poetiska följetong som publiceras varje måndag.

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.